Blandade ben III

90. Billy Bragg & Wilco – Mermaid Avenue

She Came Along to Me

Jag var, och är fortfarande, mycket förtjust i Wilco och det var anledningen till att jag införskaffade mig detta alster. Skivan är alltså ett samarbete mellan dem och den engelske artisten Billy Bragg, om vilken jag inte kände till ett dyft när jag köpte skivan (jag känner inte till särskilt mycket om honom nu heller för den delen). De har tonsatt ett antal texter av Woody Guthrie som han själv alltså aldrig skrev någon musik till. Resultatet är riktigt bra på sina ställen. Som helhet får skivan betyget ”klart godkänt”.

91. The Breeders – Last Splash

Cannonball

92. The Breeders – Title TK

The Breeders lyssnade en f.d. flickvän på så det är henne jag har de här skivorna att tacka för. Den drivande kraften i The Breeders är Kim Deal, basist i Pixies, och även dem introducerade flickvännen mig för och för det är jag henne evigt tacksam. Hon hade Last Splash och den lyssnade vi på en hel del. Cannonball var också en given publikfavorit på dansgolvet på Herrgårn om torsdagarna. Den har jag stuffat många gånger till. Last Splash är en kanonskiva i Pixiesklass som jag såg till att skaffa mig när flickvännen blev f.d. Title TK kom 2002 och var deras come back efter flera års tystnad. Den är inget vidare.

93. Bright Eyes – Letting Off the Happiness

94. Bright Eyes – Fevers & Mirrors

Something Vague

95. Bright Eyes – Lifted Or the Story Is in the Soil Keep Your Ear to the Ground

När jag först hörde talas om Bright Eyes visade almanackan 2001, tror jag. Iallafall så var han en stor sensation, främst på grund av sin ringa ålder, men också för att han gjorde så gripande så musik, ung som han var. Den första skivan jag skaffade var Fevers & Mirrors och den är väldigt bra. De andra två skivorna har jag lite svårare för, han kan vara lite påfrestande i sitt sätt att sjunga tycker jag. Jag såg honom live en gång på Herrgårn här i Linköping. Det var knökfullt av förväntansfulla studenter och han gjorde alla (åminstone mig) besvikna genom att vara full som en kastrull och ge en fiaskobetonad konsert.

Morgon då och nu

För exakt två år sen vaknade jag till min första morgon som pappa. Jag hade sovit i en miserabel säng som rullats in på avdelningen, men det visade sig att vi hade haft tur att jag fick stanna över natt överhuvudtaget. Pappan i paret som flyttade in på vårt rum kvällen efter oss fick åka hem och mamman var otröstlig när de skildes.

Jag låg som sagt där i min så kallade säng och var omtumlad. Dagen innan hade jag varit med om den häftigaste upplevelsen hittills i mitt liv och från och med då hade jag och min fru, som då var min sambo, ansvaret för ett annan människas liv. Jag förstår vår granne som grät när hennes man tvingades lämna henne för det är en på många sätt skrämmande upplevelse att få sitt första barn. Det är lätt att känna sig vilsen. Det finns ingen föräldrautbilding i världen som kan förebereda en på det man ställs inför, iallafall gjorde inte den vi gick det. Jag minns att jag fasade för dagen då sambo och barn skulle få åka hem trots att jag höll på att gå under av leda på BB, men det var tryggt att alltid ha en barnmorska till hands om man undrade nåt.

Samtidigt var det mycket av föräldraskapet som bara fanns där. Det var som att jag under natten hade utrustats med diverse kunskaper och färdigheter som en pappa ska ha. Tidigare hade jag knappt vågat hålla spädbarn i famnen. Vår dotter hanterade jag med en självklarhet som förvånade mig själv. Så det var en morgon av väldigt blandade känslor.

Idag vaknade jag upp i en mycket skönare säng, min egen, men efter en usel sömn. Sovrummet terroriserades av x antal flugor. Det var inga blandade känslor, bara hat. Frågan är vilket djur som är det värsta pesten – mördarsniglar i trädgården eller flugor i sovrummet? Jag lutar åt flugor i sovrummet.