Det är en f.d. flickvän som ligger bakom att jag till slut föll för Pavement. När jag träffade henne 1997 så ägde jag skivan Slanted & Enchanted som jag hade köpt för att Pop listade den som en av de tio bästa lo-fi-skivorna någonsin. Då måste den ju vara bra, tänkte jag, men det visade sig att jag inte tyckte att den var särskilt bra. Så när jag märkte att den nya flickvännen hade ett par Pavementskivor som hon dessutom tyckte väldigt mycket om var jag inte särskilt impad. Men efter många sena kvällar och nätter med Pavement som soundtrack var jag omvänd.
Hon hade Crooked Rain… och Wowee Zowee och jag tror att Brighten the Corners kom ungefär när vi träffades, och en anledning till att hon lyckades omvända mig var helt enkelt att de tre skivorna är bättre än Slanted & Enchanted, åtminstone innehåller de fler låtar med ”hitpotential” som är lätta att ta till sig. Slanted & Enchanted är lite bökigare, men det är logiskt att Pop uppskattade den mest.
Vi såg dem på Roskildefestivalen tillsammans 1997. Jag stod bakom henne med armarna runt hennes midja och till hennes stora irritation slumrade jag till emellanåt. Det jag såg av konserten var dock väldigt bra.
321. Slanted and Enchanted
Summer Babe
322. Crooked Rain Crooked Rain
323. Wowee Zowee
Kennel District
324. Brighten the Corners
Stereo
325. Terror Twilight
Jag har vid några tillfällen bekänt viss påverkan från mina bröder. Vi har haft ett stort musikaliskt utbyte genom åren. Det finns en syster också. Där har utbytet inte varit så stor, nästan obefintlig av någon anledning. Det här är dock en influens jag har fått från henne. Hur hon hade snappat upp Philemon Arthur & the Dung vet jag inte, jag själv hade aldrig hört talas om dem innan hon spelade dem för mig. Jag fastnade ganska snabbt för detta mystiska och knäppa band. Självklart blev jag fascinerad av det faktum att ingen vet vilka de är. En teori är att det är Mikael Wiehe och hans brorsa. Om det är sant växer han i mina ögon.
Musikaliskt är den här skivan kanske ingen större upplevelse, den är väldigt lo-fi kan man lugnt säga. De spelar på element, kastruller och annat som finns till hands i hemmet. På sätt och vis är det också det som är så omotståndligt, det primitiva och avskalade. Dessutom kan jag inte annat än kapitulera för låttitlar som All makt åt Folke, Dyngan rinner i takt och Henning i sin presenning.
326. Philimon Arthur & the Dung – Musikens historia del 1 och 2
—————-
Now playing: Nine Inch Nails – Closer
via FoxyTunes
