Världens Bästa Skiva har jag kallat den, Loveless av My Bloody Valentine. Öppningsspåret Only Shallow gick jag runt och kallade Världens Bästa Låt. Idag är jag lite försiktigare med att strö sådana omdömen omkring mig, men då i tjugoårsåldern kändes det rätt. Jag var helt betagen av den skivan och jag minns mitt första möte med den mycket mycket väl.
Det var hemma i min kurskamrat Henkes studentrum i Ryd. Vi satt och snackade musik sådär som man ofta gjorde vid mitten av 90-talet. ”Har du hört den här?” frågade han och poppade på Only Shallow, första låten på Loveless. Jag blev fullkomligt däckad. Det var det bästa jag någonsin hade hört, kaos och harmoni i en perfekt och ljuvlig blandning. Eftersom skivan finns med på Pops hundrabästalista, närmare bestämt på plats 85, så kände jag till gruppen och skivan. Det jag hade läst om skivan fick mig att misstänka att jag skulle gilla den, men jag hade räknat med att det skulle bli en så stark upplevelse som det blev. Jag blev helt överkörd.
Skivan kom 1991, tog över ett år att spela in och försatte på grund av det nästan skivbolaget Creation i konkurs. Vid den tidpunkten hade jag inte grävt ner mig tillräckligt i den alternativa musikens mylla så den passerade omärkt. Jag kan inte minnas att någon annan i min omgivning ens omtalade dem någon gång. Nej, det mest alternativa som jag lyssnade på -91 var Nirvana och de var vid det laget inte längre särskilt alternativa längre.
Efter den omtumlande upplevelsen hemma hos Henke köpte jag skivan illa kvickt och fyllde sedan på med de andra skivorna. Isn’t Anything är nästan lika bra som Loveless. Ecstasy and Wine är inte så dum, det finns en del riktigt schyssta låtar där. This Is… är däremot kass. Det är en annan sångare på den och han låter som en usel gothrocksångare. Jag har inte ägnat den särskilt mycket tid.
299. This Is Your Bloody Valentine
300. Ecstasy and Wine
301. Isn’t Anything
(When You Wake) You’re Still in a Dream
Cupid Come
302. Loveless
Only Shallow
Sometimes
