Jag har ältat det här med dagiseländet en tid nu. Frågan har upptagit min tid långt mycket mer än vad som har visats här i bloggen kan jag säga. Som jag skrivit tidigare är dagisplatsen klar nu, ovissheten är borta och det känns bra. Men så är det inte för alla runt omkring mig så ämnet diskuteras fortfarande flitigt på lekplatser, på väg till och från dagis och på öppna förskolan till exempel.
På öppna förskolan i fredags hörde jag den hittills absurdaste dagiskörelaterade erfarenheten. En pappa berättade att de blivit erbjudna en plats på ett dagis. Inget konstigt med det, det absurda var att där skulle hon, dottern, bara gå i två veckor. Sedan skulle hon flyttas till ett nytt dagis och efter tre veckor där vidare till ett tredje ställe. Pappan frågade om det var ett skämt, en fullt naturlig reaktion, men det var det inte. Det var kommunens sätt att klara platsgarantin, det vill säga erbjuda en förskoleplats senast fyra månader efter önskat datum. Ibland undrar man om de ansvariga för kommunens barnomsorg ens vet vad ett barn är för något.
april 21, 2009 kl 19:14 |
Du har inte dött?
april 22, 2009 kl 20:31 |
Man kan tro det. Nej, det har varit lite annat att pyssla med och bra väder för utelek och så där. Datorn har försummats.