Omkring 2002 var jag inne på electro clash, det har jag skrivit om tidigare, men även elektronisk musik i största allmänhet. Inte så att jag grävde ner mig i värsta hardcore synthen eller vedervärdig house. Nej, jag har mina gränser. Poppigt och melodiöst ska det vara, gärna med inslag av en och annan synth. Hursomhelst, det var vid den här tidpunkten som nästa skiva införskaffades. Jag tyckte den var bra då, ett tag. Ärligt talat så tröttnar jag ganska fort på den här typen av musik, men visst ett par låtar som håller än finns det.
282. Miss Kittin & The Hacker – First Album
Stock Exchange
Miss Universum är, eller snarare var, Catti Brandelius alter ego. Hon, det vill säga Miss Universum, var först medlem i Doktor Kosmos och hon, det vill säga Catti Brandelius, är gift med sångaren i Doktor Kosmos Uje Brandelius. 2001 hoppade både Miss Universum och Catti Brandelius av Doktor Kosmos för att satsa på en solokarriär och 2003 kom debutskivan. Jag köpte den något eller några år senare, på Gotland vill jag minnas. Det är en riktigt trevlig skiva, inget mästerverk, men bra.
283. Miss Universum – Selfelected
Fertilize
På plats 99 på Pops hundrabästalista finner man The Modern Lovers självbetitlade debutalbum. Det är en placering som enligt mig borde vara betydligt högre, topp 50 åtminstone. Jag gillar den väldigt mycket. För det första innehåller den ett knippe jäkligt bra låtar. För det andra innehåller den dessutom så mycket ungdomlig desperation, ångest och lycka att man nästan överväldigas. Lyssna bara på Hospital så hör ni.
284. The Modern Lovers
Pablo Picasso
Hospital
Det tog lång tid innan jag kom underfund med Modest Mouse. Matte tipsade och jag kollade upp, men jag fastnade inte riktigt. Trots det kunde jag aldrig riktigt släppa dem. Det kändes som det var en typ av musik som jag borde gilla och att jag skulle göra det om jag bara nötte in den ordentligt. Men det gick trögt. Det var egentligen inte förrän jag hörde Dashboard på senaste skivan som jag hittade en ingång till deras musik. Så är det ofta för mig, jag behöver en eller några låtar som jag fastnar för direkt, som gör att jag överhuvudtaget bryr mig om att fortsätta lyssna. I Dashboard fick jag en sådan låt i Modest Mouses fall. Jag blev inte direkt frälst, men mitt omdöme om Modest Mouse förändrades iallafall åt det positiva hållet.
På denna skiva finns förvisso ännu en sådan där klockren låt (se nedan), men i det här fallet räckte det som sagt inte
285. Modest Mouse – Moon and the Antartica
Dark Center of the Universe
