Till skillnad från jul, som gör sig bäst i små doser, är vår nåt som jag vill ha mycket av. Gärna omgående.
Pappaledigheten kommer att bli längre än planerat. Tanken var att jag skulle börja jobba i mars eller möjligen april, men som barnomsorgssituationen ser ut här i stan så är det inte att tänka på. Vi kommer att bli erbjudna en garantiplats i april och jag har inga som helst förhoppningar om att det kommer att vara ett acceptabelt alternativ. Därför lutar det åt att jag kommer att vara hemma ända till augusti då sonen med största sannolikhet kommer in på ett dagis i närheten. Dock inte samma dagis som hans storasyster. Den platsen får vi nog vänta ytterligare ett år på. Att inte ha syskonförtur borde vara kriminellt.
Som situationen är just nu – efter föräldraledigheten väntar ett jobb som jag inte vill ha – tycker jag att pappaledighet är en väldigt bra sysselsättning. Jag håller ögonen öppna efter ett annat jobb och hittar jag ett så skulle jag vara sugen på att börja jobba igen. Men som sagt, som det är nu så – näe.
En annan omständighet som gör livet lite lättare att uthärda är de små tecknen som tyder på att vi går mot ljusare tider. Imorse till exempel fick jag bevittna en vacker soluppgång när frugan drog upp rullgardinen kl. ca 7:30. För lite sen var det ju becksvart vid den tiden. Samma sak på eftermiddagen. Ytterljuset är inte nödvändigt förrän vid halvfem fem-tiden. Snart är inte Sverige så rövhåligt längre.
Samtidigt som jag letar vårtecken letar frugan skidutrustning till dottern.
Mer vår, ge mig mer vår, jag vill ha mer vår!
