Den här gången var det guldbaggar som delades ut. Jag vet inte vad det är men jag har märkvärdigt svårt att låta bli att titta på galor. Åtminstone om det är priser som delas ut. Rädda barnen-, Rosa bandet- och Fan och hans moster-galor då pengar ska samlas in har jag iallafall vett att undvika, men som sagt dessa galor då årets manliga idrottare, årets kompositör eller årets kvinnliga biroll delas ut ser jag nästan alltid trots att jag inte är särskilt road av det.
Årets guldbaggegala roade inte särskilt mycket den heller. Den var inte lika bedrövlig som grammisgalan, alltid något. Jag kunde konstatera att 2008 var nog mitt sämsta filmår någonsin och då menar jag att jag inte hade sett en enda av de nominerade filmerna. Inte en enda! Och så här efter galan kan jag inte säga att jag är särskilt sugen på att se dem, med undantag för Låt den rätte komma in och De ofrivilliga.
Det har snackats så mycket om vilket bra år det har varit för svensk film, och det har det kanske, jag har ju som sagt inte sett filmerna i fråga. Men om ni frågar mig så tycker jag det ser ut precis exakt som det alltid gör på en grammisgala. Vi har ett dystert kammarspel där relationer sätts på prov osv. I år hette den filmen Himlens hjärta, för några år sen hetten den Om jag vänder mig om. Vidare har vi en brett anslagen (gärna en släktkrönika) historia som utspelar sig i förfluten tid ofta i regi av Jan Troell. Årets film i den kategorin var Maria Larssons eviga ögonblick, tidigare har det varit Så vit som en snö och Hamsun. Den senare kammar hem de flesta priserna. Ja, och så får vi inte glömma den småroliga familjefilmen också. Ella Lemhagen är expert på såna och hade i år med Patrik 1,5 bland nomineringarna. Och har inte hon gjort en film under det gångna året så har säkert Ulf Malmros gjort det och då blir den filmen nominerad. Slutligen har vi publikens favorit, den som kritikerna och cineasterna föraktar och som följaktligen inte får en enda nominering. Den filmen är alltid en i serien om Arn.
Man kan kanske inte begära så mycket mer av ett litet filmland som Sverige, men lite tråkigt måste jag ändå få tycka att det är.
Nu ska jag göra mitt bästa för att undvika årets idrottsgala. Det lär inte bli nån munter tillställning för om 2008 var ett ypperligt filmår så var det ett katastrofalt dåligt idrottsår. De får dela ut pris för årets minst dåliga prestation. Om inte handikappidrottarna kammar hem varenda pris så är det skandal. Men jag ska inte titta så jag bryr mig inte. Bäst jag ber frugan att binda fast mig i sängen.
