208. Jakob Hellman – … och stora havet
Vad kan jag tillägga till allt som redan har sagts och skrivits om den här skivan? Inget förmodligen. När Nöjesguiden 2003 listade de bästa svenska skivorna någonsin kom den här på första plats. Jag vet inte om jag vill skriva under på det, men jag har svårt att komma på nåt alternativ. Den är helt fantastiskt bra! Jag ska villigt erkänna att jag inte var med på hyllningståget redan från starten när skivan släpptes 1989. Då var jag fortfarande för fast i hårdrocksträsket för att förstå storheten. Direkt dålig tyckte jag inte att han var, snarare lite för konstig, udda. Det var nog inte förrän i tjugoårsåldern som jag köpte skivan. Då hade den fått klassikerstatus och jag som var på god väg att nörda ner mig fullständigt måste då givetvis ha den. Och tur var väl det för det är en pärla. Snackar vi pop på svenska så står den i särklass. Ja, det är förmodligen den bästa svenska skivan någonsin.
Du är allt jag vill ha
Visa mig
Avundsjuk på dig
209. Staffan Hellstrand – Den stora blå vägen
Jag vet inte riktigt hur creddig Staffan Hellstrand är nuförtiden. Om jag kanske ska skämmas för de här skivorna? Hade jag inte sålt hans skiva Regn (den med Lilla fågel blå på) hade jag skämts lite för den, för den är inte bra. Men de här två är faktiskt inte så dumma och de har en viktig plats i min lyssnarutveckling.
1991 började jag på gymnasiet och hamnade i samma klass som Niclas som är en god vän än idag. Niclas lyssnade på svensk pop med folktouch. Traste Lindéns kvintett, Perssons pack, Toms tivoli och denne Staffan Hellstrand till exempel. Jag själv var helt insnöad på Ebba Grön och Imperiet och eftersom deras karriärer inte var särskilt fruktsamma längre så kändes det som det var dags att söka sig vidare, bredda sig lite. Niclas svenska folkpop passade som en smäck. Staffan Hellstrands skiva Den stora blå vägen var bland det första han spelade upp för mig i hans pojkrum i Mesta, och jag fastnade direkt. Efter det var det mycket av den här varan i min cd-växlare.
Jag kan väl säga att idag känns inte Staffan Hellstrand helt fräsch. Det var i och med Lilla fågel blå som jag började tvivla. Den skivan köpte jag av bara farten, det var ju favoriten Hellstrand. Men den hade kort hållbarhet och hans tid som idol var slut. Ändå köpte jag efterföljande skivan Sot som faktiskt kändes som ett litet lyft, men då hade redan mina preferenser ändrats. Regn och Sot sålde jag sen för att finansiera nya skivköpt. På skivan Sot finns förresten en rent förskräcklig duett med Dogge. Varning!
Sörmlands heta jord
Klockorna
210. Staffan Hellstrand – Eld
Lågorna
211. Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg
Här gäller väl samma sak som med Jakob Hellman. Det finns inte så mycket att säga. Det är Håkan Hellström liksom. Nu är inte jag nån stor fan, det här är som synes enda skivan jag har med honom. Jag tycker han är bra, men jag bryr mig inte om att skaffa skivorna. Det finns mycket annan musik som är ännu bättre. Min yngsta bror är däremot ett stort fan och det var han som övertygade mig att han var nåt att ha överhuvudtaget faktiskt. Själv hade jag avfärdat honom som skit när singeln Känn ingen sorg… kom. Jag gillade den inte alls. Så stack jag till Island och där började jag få rapporter hemifrån om det nya popundret. ”Finns Håkan Hellström på Island?”, var det en kompis som frågade. När sen mamma, pappa och bror Kalle kom och hälsade på så hade Kalle med skivan som vi lyssnade mycket på i hyrbilen. Och jag kapitulerade. Det var ju faktiskt riktigt bra.
Uppsnärjd i det blå
212. The Jimi Hendrix Experience – Are You Experienced?
Ok, här spricker mitt hell-spår som rubriken syftar på. Det här skivköpet var, liksom många andra skivköp vid slutet av 90-talet, sprunget ur min musikhistoriska forskning som jag då bedrev. Skivan är placerad på plats 70 på Pops 100-bästalista. Man kan tro att det är en Best of-samling för här finns det mesta av det bästa med. Den enda låt som jag personligen saknar är Crosstown Traffic. Jag gillar den här skivan och den känns väldigt fräsch. Mycket fräschare än mycket som släpps idag i samma genre.
Purple Haze
Love or Confusion
