… är förstås dagiskön. Samtala lite med en förälder till barn i åldern drygt ett år och notera vad han eller hon pratar mest om. Jag vågar sätta en peng på att det är dagiskön. På fredagar går jag till en öppen förskola i närheten. Fredagar är pappadagar och för de flesta papporna som går dit börjar ledigheten lida mot sitt slut och dagis väntar nån gång efter årsskiftet. Samtalsämnet framför alla andra är därför dagiskön. Dagiskön i våra trakter är lång. Ytterst få får sitt förstahandsval. Ganska många får hålla tillgodo med en garantiplats. Så gott som alla man pratar med är frustrerade och förbannar Linköpings kommun för att man har så kass framförhållning. Jag själv känner precis likadant.
Vi ställde sonen i kön nyligen. Tanken är att han ska börja i mars, så vi skrev önskat startdatum 4/1 vilket är hans ettårsdag och tidigare än så får man inte börja. Det är nämligen så man måste göra, tänka taktiskt. Han kommer ju inte att få en plats redan 4/1 men han står bra till för en plats i mars och månaden därpå får han en garantiplats. Sedan tidigare står han även i kön till det dagis där hans storasyster går, men den kön är absurt lång så där kommer han väl in lagom till puberteten. Vi snackar alltså två olika dagis här, varför frustrationen blir ännu större. När vi köade för en plats till dottern tyckte jag att det var en pärs. Den gången hade vi maximalt flyt och fick vårt förstaval direkt, på dagiset med den absurda kön alltså. Hur det gick till förbryllar mig fortfarande. Sån tur kan man inte räkna med igen. Med största sannolikhet kommer vi att skola in sonen på ett dagis som vi med hundra procents säkerhet vet att vi kommer att lämna så fort han får plats på samma dagis som dottern. Det känns lite märkligt. Hur ska man förhålla sig till det dagiset? Hur kommer de att förhålla sig till oss? Nu är det här absolut inget ovanligt i de här trakterna. Många familjer häromkring har upplevt precis det här. Man frågar sig: ska det vara så svårt att ordna tillräckligt med dagisplatser? Ännu lite mer uppretad blir jag när jag vet att man la ner ett dagis inte långt härifrån för några år sen. Det var väl barnbrist just då. Nu några år senare är det platsbrist.
En lite underlig sak med köregistreringen var att det var jag som gjorde den. Här kan man sköta det där på nätet. Jag loggade in i mitt namn och satte sonen i kön. När vi fick en bekräftelse per post var den adresserad till min fru. Betyder det nåt? Lite skumt är det, men den logiska förklaringen är nog den att det är min fru som får räkningen för dotterns dagisplats. Eller är jag diskriminerad?
