203. PJ Harvey – Rid of Me
50 ft Queenie
Dry
204. PJ Harvey – To Bring You My Love
Long Snake Moan
Send His Love to Me
PJ Harvey är fantastiskt bra. En av de intressantaste artister jag känner till så därför är det lite konstigt att jag inte har fler skivor av henne. Jag borde faktiskt ha fler. De jag har är jag iallafall otroligt nöjd med. De är verkligen bra.
Jag har ett lite pinsamt PJ Harvey-minne. 1993 eller om det var 1992 var jag med ett par kompisar och såg U2 på Stockholms stadium. Förband var Stereo MC:s och enligt affischerna var det ytterligare en ”special guest” som skulle uppträda. Våra platser var usla. Scenen var på ena kortsidan och vi satt på den motsatta. Man behövde fan kikare för att se scenen. När väl U2 började spela hoppade vi ner på ståplats, men fram till dess satt vi snällt på våra platser. Den där special guesten tyckte jag lät intressant, men eftersom vi inte kunde se vad som pågick på scenen så var vi inte så fokuserade på den. Vi satt och snackade och så, men som sagt musiken i bakgrunden var inte alls dum. Efteråt fick jag veta att det var PJ Harvey som var special guest. Så jag har hört henne live.
205. Hayden – Everything I Long For
Bad as They Seem
Hayden är sån där similar/related artist jag nån gång har grävt fram och satsat på. Skivan är inte så dum, men så mycket mer än så är det inte heller.
206. Gemma Hayes – Night on My Side
Hanging Around
Back of My Hand
Den här skivan fick väldigt fina recensioner när den kom 2002. Gemma Hayes var även nominerad till Mercury Music Award det året. Det är en riktigt bra skiva och jag lyssnade mycket på den när jag hade skaffat den. Den kan jag rekommendera.
207. Hederos & Hellberg – Together in the Darkness
Hang on a Dream
No Fun
Det här är också en mycket bra skiva. Mattias Hellberg har varit medlem i Nymphet Noodlers, som jag inte har en aning om vilka de är, och tydligen också Hellacopters, och Martin Hederos spelar klaviatur i Soundtrack of Our Lives och var även han, om jag har förstått det rätt, medlem i Nymphet Noodlers. 2001 slog dessa två iallafall sina påsar ihop och gjorde denna fantastiskt sköna skivan. Det är en blandning av covers och eget material. Nu råkar de låtar som jag bjuder på här vara covers, men de egna låtarna är också riktigt tunga. Det är dock inte mycket som toppar den här versionen på The Stooges No Fun. De har verkligen dragit åt skruvarna i ångesttvingen och resultatet är nästan påfrestande att lyssna på.
Jag såg dem live när de besökte studenthaket Herrgårn här i Linköping. Det var en perfekt lokal att framföra de här låtarna i och det var en upplevelse att se.
