Udda på så vis att det är en skiva per artist. Med andra ord är det här artister som jag inte har fastnat så där särskilt för, men några av de här skivorna är riktigt fina.
185. Fugazi – The Argument
Cashout
Det här var ett tips från min äldsta lillebror har jag för mig. Han har kommit med många bra tips genom åren, det här är inte ett av dem. Inte riktigt min påse.
186. Galaxie 500 – On Fire
Decomposing Trees
Den här rotade jag fram när jag var på jakt efter nåt nytt i shoegazegenren. Surfade runt på internet på nån slags ”similar artist”-våg och hittade Galaxie 500, så den här skivan fick det bli. Jag tror att det här är en skiva som jag inte har gett tillräckligt med tid. Jag skulle kanske gilla den ännu mer än vad jag gör om jag lyssnade in mig ordentligt, men med åren har jag blivit för otålig för sånt. Så därför har den blivit lite halvsmält och halvt bortglömd.
187. Garbage
Supervixen
Den här gillade jag verkligen när jag köpte den 1995. Så snart jag snappat upp att Butch Vig spelade trummor i bandet stegade jag iväg och handlade. Om mannen som har producerat Nirvanas Nevermind, Sonic Youths Dirty och Smashing Pumpkins Siamese Dream har ett finger med i spelet måste det vara bra, resonerade jag. Det visade sig vara ett helt korrekt resonemang. Den spelades på många förfester. Jag tycker skivan håller än.
188. Marvin Gaye – What’s Going On
What’s Going On
Jag köpte den här skivan för att vidga mina vyer lite. Marvin Gaye är ett stort namn, Motown ett klassiskt bolag, den här skivan ligger på fjortonde plats på Pops 100-bästalista. Fler anledningar behövdes inte för att motivera ett inköp. Jag köpte den här nån gång under andra halvan av 90-talet då jag verkligen var öppen för nya influenser. Jag köpte till och med en del hip hop. Inget kunde dock få mig att gå ifrån mina gitarrbaserade rötter.
Marvin Gaye är ändå en intressant bekantskap. Skjuten av sin egen farsa blev han.
189. Gene – Olympian
Haunted by You
Gene är det förmodligen inte många som känner till idag. Undrar om de upptäcks av nya lyssnare? Eller kommer de att glömmas bort helt och hållet? När jag lyssnar på den här skivan nu överraskas jag av hur bra den är. Jag hade helt glömt det faktiskt. När jag köpte den, också det 1995, tyckte jag mycket om den. Gene hade haussats i Pop för några tidiga singlar. Sen när fullängdaren kom fick den ganska ljummet mottagande. Tokhylla demoinspelningar och tidiga singlar. Såga eller iallafall var hård mot fullängdsdebuten. I de fall som även fullängdaren tokhyllas måste uppföljaren, det svåra andra albumet, sågas fullständigt. Det här är en attityd som är ganska vanlig i riktigt nördiga musiktidningar och Pop var mästare på den.
Men iallafall, det här är en riktigt bra popplatta.
190. Golden Smog – Weird Tales
Until You Came Along
Golden Smog är en supergrupp med medlemmar från bl.a. Wilco, Jayhawks och Soul Asylum. De två förstnämnda var orsaken till mitt inköp. Både Wilco och Jayhawks var och är stora favoriter. Den här skivan når inte riktigt upp till samma nivå. Den är godkänd och trevlig att lyssna på, men jag går inte igång riktigt.
191. Gomez – Bring It On
Whippin’ Piccadilly
Den här skivan fick väldigt bra recensioner och var helt ”rätt” 1998. Gomez vann också Mercury Music Award det året. Så klart blev jag nyfiken och kollade upp skivan, men jag blev aldrig riktigt klok på den. Jag kunde inte stämma in i hyllningskörerna. En del bra låtar, men de samsas med några som bara är irriterande.
