En kort resumé:
Jag är pappabloggaren som snöade in på en sidoprojekt. Bloggen startades när jag gick på pappaledighet våren 2007 och jag skrev om pappaledigheten kryddat med lite jämställdhetsfrågor. Under sommaren och hösten i år började jag tröttna på detta och jag började istället att dokumentera rippningen av min skivsamling. Det är alltså det ni har sett de senaste två månaderna eller vad det är. Men nu är det faktiskt så att jag är pappaledig igen och jag har inte skrivit en rad om det. Det är hög tid för en come back!
Så här ser vi ut, sonen och jag. Vi har tillbringat snart fyra veckor tillsammans och vi kommer överens alldeles utmärkt. Han kryper som en besatt (till skillnad från sin storasyster som inte behärskade den disciplinen). Han är snart tio månader gammal. Just nu ligger vi i hårdträning i gångens svåra konst och han gör gigantiska framsteg varje dag. De två senaste dagarna har varit riktiga genombrott. Tidigare har jag gissat att han kommer att gå före jul, men jag vågar nog justera den gissningen till slutet av november. Och som ni ser är det högst tveksamt om han verkligen är min…
Han tycker om gröt och pastarätter och skrattar åt det mesta som storasyster gör, hon är helt klart favoriten i familjen, trots att hon vägrar låna ut sina leksaker.
Jag ska försöka skriva lite mer om sånt här framöver, men sanningen är den att jag tycker det är skitkul att skriva om mitt rippningsprojekt – det är min främsta hobby nuförtiden – så det kommer att bli mycket av den varan också.
oktober 25, 2008 kl 16:57 |
Värst vad han växer