Skivor från division II

Nu kommer ni tycka att jag är heeelt galen, men så här är det: Jag tänkte att för att var lite oförutsägbar och crazy så tar jag skivor från slutet av alfabetet nu. Och ni som trodde att jag skulle fortsätta på bokstaven ‘B’! Ja, vad kan jag säga… sån är jag. Lite crazy.

Förra redovisningen bjöd på två verkliga klassiker och personliga favoriter – två av min skivsamlings pärlor. Skivorna som jag redovisar idag är skivsamlingens b-lag. Division II-gängen som harvar på utan att nå vare sig ära eller framgång. Nej, jag ska inte bre på för mycket och dra dessa skivor i skiten. Det är en knippe helt acceptabla alster. Habila skivor. Men det är inga pärlor.

45. Kristoffer Åström & Hidden Truck – Northern Blues

Den gamle Fireside-sångarens första skiva efter Fireside. Han sadlade om helt och började spela alt-country och här gör han det väldigt bra. Jag skaffade nog skivan av ren nyfikenhet och troligen stärkt av nån positiv recension någonstans. Mina bröder var väldigt inne på Fireside. Jag tyckte också de var bra, men jag tror att jag tyckte att jag var färdig med den typen av musik. Jag köpte aldrig nån skiva med dem iallafall. Men Kilotin är en jäkligt bra låt.

Åströms röst tycker jag är mycket behaglig och det enda som egentligen saknas på den här skivan är fler låtar som är lika bra som All Lovers Hell.

46. Zwan – Mary Star of the Sea

Billy Corgans nya band som han bildade efter Smashing Pumpkins kollaps. Det är mycket poppigare och framför allt gladare än Smashing Pumpkins. Jag minns när jag såg videon till första singelsläppet, Honestly, och Billy Corgan såg så glad ut, stod och sjöng med ett leende på läpparna(!). Det gjorde mig glad. Så glad att jag skaffade skivan trots att jag misstänkte att jag skulle bli besviken. Min Smashing Pumpkins-vurm var stor fortfarande även om de bara hade blivit sämre och sämre med åren. Zwan-skivan tyckte jag och tycker fortfarande var ett fall framåt jämfört med sista SP-skivan, men den håller inte riktigt ändå. Även här saknar jag riktigt bra låtar.

47. Zoot Woman – Living In a Magazine

Sommaren -01. Jag var nyss hemkommen efter 7 månader på Island. Det hade gått upp för mig att det var definitivt kört att försöka lappa ihop det krashade förhållande som jag lämnade när jag åkte. Det var en skitsommar på det hela taget. Med ett undantag för en ljusglimt några minnesvärda dagar i London, den sommarens höjdpunkt utan tvekan. I efterhand önskade jag att jag hade gjort mer av den vistelsen, men åren 00-01 var en period då jag inte hade alla hästar hemma tyvärr. För att ytterligare spä på misären hade jag den sommaren mitt livs värsta jobb med en chef som var spritt språngande galen. Min lediga tid spenderade jag framför allt tillsammans med Final Fantasy IX.

En annan, banalare, ljusglimt var Zoot Woman. Jag såg videon till titelspåret på MTV hemma i lägenheten i Visby och jag blev helt golvad. Det är en riktig stänkare, det tycker jag än idag. Tyvärr är resten av skivan rätt så medioker. Skivan inhandlades på S:t Eriksplan. Det kan ha varit när jag var i Stockholm för att se Neil Young – en ljusglimt till (ser man på, det kanske inte var så hemskt trots allt).

48. Yvonne – Yvonne

Från hemstaden Eskilstuna. Yvonne var stora där långt före 1995 då de släppte den här debutskivan. Kanske var det därför som den kändes lite halvdan. Jag hade hört dem några gånger och tyckte om dem och jag förväntade mig mycket av skivan. De infriade inte mina förväntningar. Eller, jag har för mig att jag gillade skivan ganska mycket till en början, men att jag ledsnade ganska snart. Skivan kändes lite tafflig, lite demoaktig liksom. Men nu när jag lyssnade igenom den igen, för första gången på mycket länge, inser jag att den är bättre än jag minns den. Den innehåller en rad riktigt riktigt bra låtar. Men jag märker också att jag, av nån anledning, tröttnar ganska fort på det.

Blandband på det ovanstående med tillskott finnes.