Man kan inte ha roligt jämt

”Man kan inte ha roligt jämt”, så sa min kära mor alltid till mig när jag var liten och beklagade mig över att jag hade tråkigt. Den visdomen vill jag dela med mig av till Expressens Svend Dahl vars krönika från den 22/7 jag nu grävt fram och tagit del av. Där erkänner han att den sex månader långa pappaledigheten ”ofta var fruktansvärt tråkig”. Som jag tolkar det menar han också att barn förmodligen skulle må bättre av och tycka att det var roligare att börja på dagis tidigare än vad som idag är vanligt.

Jag förstår hans synpunkter. Att vara föräldraledig är väl inte särskilt ”kul” alla gånger och även jag tvivlade på att jag själv var tillräcklig stimulans för vår dotter när hon var i ettårsåldern. Men att vara föräldraledig har andra värden som jag ser det, som enligt mitt tycke överväger det tråkiga. Till exempel ser jag som pappa min ledighet som en chans att komma kapp min fru i relationen till våra barn. Mammorna har ett gigantiskt försprång där och som jag ser det gäller det att verkligen anstränga sig så att jag själv får en lika bra relation till våra barn. Vad gäller dottern så anser jag att jag har lyckats. Min fru och jag har delat på ledigheten ganska exakt på hälften och vår dotter är varken mammig eller pappig, det går lika bra vem som än ”nattar” henne och saknar oss lika mycket när någon av oss är borta. Så för att svara på tråkighetspunkten: javisst är det tråkigt då och då, men jag skulle tycka att det var ännu tråkigare, jag skulle rent utav bli ledsen, om dottern alltid gick till min fru när hon ramlade och slog sig.

Men det är inte bara en chans till att hålla jämna steg med mamman i relationen till barnen. Det är den bästa chansen man som förälder har att verkligen lära känna sitt barn. Jag märker en otrolig skillnad på hur jag förhåller mig till våra barn. Det är helt enkelt så att jag inte känner sonen ordentligt. Det har naturligtvis en del med att göra att han bara är sju månader medan dottern är drygt två år, men det räcker inte som förklaring. Jag ser verkligen fram emot min pappaledighet då sonen och jag äntligen får vara ifred med varandra. Det är nåt som jag absolut inte vill mista. När vi i Sverige har denna unika möjlighet att spendera relativt lång tid med våra barn tycker jag att det är idiotiskt att inte ta vara på den möjligheten. Det är ett par år i ens barns liv som man själv rår om det helt själv, sen är barnet större delen av tiden på dagis och sen skolan. Som förälder är man hänvisad åt trötta kvällar och fullspäckade helger. Självklart ska man suga musten ur föräldraledigheten.