Det är ett idogt jobb

För den som undrar så är det fullt upp och har så varit sen efter midsommar. Jobb, jobb, jobb. Skaffa aldrig hus! Eller jo, gör det, det är trevligt. Mellan underhållen vill säga.

Som sagt, efter midsommar var det jobb, jobb, jobb och sen var det en vecka på landet tillsammans med svågerns familj. Även där var det jobb, jobb, jobb. Sen var det fyra dagar hemma med jobb, jobb, jobb och nu är det nu och imorgon åker vi till Gotland i tolv dagar. Där blir det förhoppningsvis sol, sol, sol.

Idag fixade vi ett piano. Jag sjunker djupare och djupare ner i medelklassträsket. Ett piano till dottern. Brrr. Men det är klart tjejen ska ha ett piano. Hon har suttit och plinkat en hel del och ingen annan får spela för det är hennes piano säger hon. Och det hon säger gäller.

Olyckor

Senast jag skrev – det blir inte ofta så här i sommartider, huset och barnen måste skötas om – var det för att berätta om dotterns falska krupp. Nå, en olycka kommer sällan ensam heter det som bekant. Igår ramlade sonen ur vagnen. Han sov och jag lämnade honom ute och gick in med dottern. Lite senare hör jag ett illvrål, jag springer ut och finner honom liggande på mage på marken. Som tur var hade det gått väldigt bra, ett litet litet rött märke på kinden var den enda skadan, men det kändes väldigt pissigt att det hände överhuvudtaget. Det ska inte hända igen så nu är det säkerhetsbälte som gäller i vagnen.

På tal om olyckor såg vi Sex And The City häromdagen. Jag följde inte serien, har inte sett mer än ett par hela avsnitt, så jag ska väl inte uttala mig för om jag gör det så gör jag hela SATC-fanbasen upprörd.