Igår gjorde jag och dottern ett sent akutbesök. Vid halvtolvtiden började hon hosta nåt förskräckligt och efter den attacken kunde hon knappt andas utan låg och rosslade mest. Jag, som låg i rummet intill och läste, blev så klart rädd, men tyckte jag kände igen symptomen som falsk krupp, jag minns att jag själv har drabbats av det och även om det är otrevligt så är det tämligen ofarligt. Men säker var jag inte och jag skulle inte ha kunnat sova på natten om risken för att hon skulle ligga och kvävas fanns.
Frugan ringde sjukvårdsupplysningen som rådde oss att åka in till akuten. Så vi gjorde det och dottern som vid det här laget hade hämtat sig verkade tycka att det var rätt så spännande att ge sig av i bilen mitt i natten.
På akuten blev vi hänvisade till barnjouren som i sin tur hänvisade oss till öron näsa hals. Efter att ha irrat omkring i folktomma ändlösa korridorer kom vi till slut fram och fick bekräftat att det rörde sig om falsk krupp. Dottern fick inhalera lite medicin, fick en piggelin för besväret och sen åkte vi hem igen. En smula omtumlande var det, iallafall för pappan, och mamman som stannade hemma hos sonen med sin oro.
Fotboll är ett enkelt spel. 22 man springer och jagar en boll i 90 minuter. Sedan vinner Tyskland
Så lär Gary Lineker ha sagt och han har så rätt. Jag gjorde en snabb beräkning och kom fram till att av alla VM- och EM-finaler som jag själv har en klart minne av (d.v.s. med början VM 1986), det blir tolv finaler inräknat den kommande EM-finalen, så har Tyskland (eller Västtyskland) deltagit i hälften. Det går inte att säga annat än att det är imponerande.
Det har ju inte direkt saknats inlägg i FRA-debatten så jag har inte känt mig manad att säga nåt som många andra redan har sagt, långt mer initierat än vad jag är kapabel till dessutom. Men jag kan slå ett slag för The Radio Dept. och deras senaste EP. Den kommer vid en ytterst lämplig tidpunkt.
Oh Freddie, you should know, can’t punish people cause your hair won’t grow
Om man inte har varit säker hittills så kan man idag vara helt vara helt säker på att det är sommar. På TV börjar nämligen Allsång på Skansen, och följt på det kommer Morden i Midsomer. Det gäller att kunna tyda tecknen. Det är signalen som jag har väntat på. Nu inträder jag i tillståndet semester-Sverige – jag är inte anträffbar förrän i augusti, bär shorts i alla väder och dricker öl till alla måltider.
Glad sommar!
P.S. Vår dotter bajsade på toaletten för första gången idag. Kom ihåg var ni hörde det först!
Det har väl knappast undgått nån att iPhone ska lanseras i Sverige den 11 juli. Jag är sugen på att äga en sån lur och därför har jag bett Telia att hålla mig uppdaterad fram tills dess. Idag damp första nyhetsbrevet ned i mejlboxen. Så mycket till nyheter innehöll det emellertid inte.
Inspirationstipset länkar till en videosnutt av Steve Jobs anförande när den nya iPhonen presenterades. Inget nytt där således. För övrigt hänvisar Telia som synes till Apple. ”Inom kort” kommer informationen om var, när och hur jag kan köpa min iPhone. Hmm ok, det var liksom den informationen jag hade hoppats jag skulle få nu. Ett nyhetsbrev utan nyheter med andra ord. Härligt Telia!
Jag kan inte hjälpa det. Det är mest fotboll i skallen idag så det blir ännu ett EM-inlägg. Ikväll kommer jag att vara limmad i soffan och högljutt uttrycka mina känslor, om de är positiva eller negativa återstår att se. Oavsett hur det går ikväll så har jag blivit positivt överraskad. Det är fördelen med att ha låga förväntningar. Jag trodde på ett nytt EM -00 där Sverige var inblandade i turnerningens tråkigaste match. Jag tänker på 0-0-matchen mot Turkiet. Men den här upplagan av svenska landslaget är betydligt mer kompetent än den som tråkade ut Europa för åtta år sen. Jag ser fram emot kvällens match.
EM har haft påverkan på dotterns ordförråd. Hon kan numera säga ”öl”. Och hon gör det på klingande östgötska. Vi får se om hon plockar upp andra fotbollsrelaterade glosor från far sin. ”Domarjävel”, ”snyyyyggt”, ”in med Kim Källström”, ”håll käften Bojan” och ”reklam nu igen?!” ligger nog bra till.
Imorgon är sista dagen före semestern, tack och lov! Idag har jag under hela förmiddagen suttit i möten och känner mig nu som ett utskitet äppelskrutt. Mötena har handlat om en riskanalys för hösten då en halv bibliotekarietjänst ska dras in här. Det i kombination med att en kollega kommer tillbaka från sjukskrivning gör att jag får återgå till min tillsvidareanställning som biblioteksassistent, vilket känns förjävligt rent ut sagt. Förjävligt tråkigt alltså. Det ligger ingen orättvis behandling eller så bakom, det är bara tråkigt, tråkigt.
Jag ser mig naturligtvis om efter andra jobb, men det ser rätt så mörkt ut på den fronten här i länet. Som tur är så ska jag vara föräldraledig från och med 1 oktober och det känns verkligen som en räddningsplanka. På ett sätt känns det ganska befriande att jobbet som jag tar ledigt från är ett jobb som jag inte ens vill ha. Jag kommer inte att längta tillbaka till arbetsuppgifterna iallafall. Dessutom ger det mig lite tid till att vänta in ett nytt jobb, utan att behöva träla kvar på det gamla. Jag skulle ha varit föräldraledig även om situationen inte hade sett ut så här visserligen, men jag försöker ändå se det här som en positiv omständighet. Jag kommer utan tvekan att ha roligare hemma tillsammans med mina barn.
Och kanske blir det också så att jag från och med 1 oktober kan styra tillbaka till den här bloggens ursprungliga tema, pappa-barn-relationen. Det kommer nog att bli mer av det slaget iallafall.
Nåt ska jag väl hinna skriva innan veckans första dag är till ändå. En kort redogörelse för helgen som passerade:
Jag fick se matchen! Vad jag tyckte om den tror jag inte att jag behöver orda så mycket om. Jag kan istället berätta att kvällen var mycket trevlig med god mat och ett förträffligt värdpar. Lite jobbigt var det att dottern blev superspeedad och däckade först ca elva. Innan dess hade hon hunnit välta ut ett glas öl på mattan. De har småbarn själva så det var ingen äkta matta, men lite pinsamt tycker man ju att det är. Själv var jag verkligen inte speedad utan totalt überbakis pga en parmiddag som inträffade på fredagskvällen då jag tackade ja till påfyllning i whiskyglaset typ femton gånger för mycket, men jag lyckades rycka upp mig och var nog rätt så presentabel trots allt.
Uppladdningen inför lördagkvällen bestod i att klippa häcken, den mysiga amerikanska hagtornshäcken med decimeterlånga mördartaggar. Sommarens höjdpunkt med andra ord. Det var ett lagom straff för mina synder på fredagkvällen.
Avslutningsvis söndag. Framåt kvällen får jag av hustrun höra att Esbjörn Svensson omkommit och jag blir omtumlad. Så tragiskt. Jag är inget jazzfan, inte alls. Jag förstår mig inte alls på det. Men en kväll för sex-sju år sen såg jag Esbjörn Svensson Trio på Gotland Chamber Music Festival och då för en kväll förstod jag. Konserten var i nån av kyrkoruinerna i Visby, minns inte vad den heter, och den var helt grym. Inramningen, ruinen, tillsammans med musiken skapade en magisk atmosfär. Det är ett av mina bästa konsertminnen. Esbjörn Svensson var utan tvivel en utomordentlig musiker. I sammanhanget är dock mina personliga konsertminnen skrutt. Sorgligast är givetvis att de som stod honom närmast har förlorat honom alldeles för tidigt.
Det är med en viss oro som jag ser på den stundande helgen. Vi är nämligen bjudna över till grannarna mittemot på lördag. På lördag spelar Sverige mot Spanien… Det var faktiskt hustrun som kom att tänka på det här först och hon är nog lika bekymrad som jag. Tänk om vi inte får se matchen!
Jag är nog ändå inte så orolig som jag kanske borde vara. Jag räknar med att tv:n kommer att stå på eftersom jag vet att mannen i huset är sportintresserad. Men vad vet jag om vilka regler som gäller i deras hus när de har gäster? Det är ju inte otänkbart att de har bestämt att det är tv-förbud. Och om de har det, vad ska jag ta mig till? Kan man föreslå att tv:n slås på under matchen? Kan man parkera i tv-soffan medan värdparet sköter grillen? Lyckligtvis kan man vända sig till Magdalena Ribbing – kvinnan med svaren på alla tänkbara etikettfrågor. Naturligtvis har hon svar på vad som är acceptabelt denna lördag.
Vi får se hur det går. Oavsett om jag missar matchen eller inte så kommer det säkerligen bli en bra kväll. Våra grannar är ett mycket trevligt par.
Jag tänkte återvända till en sak som jag berörde i ett tidigt inlägg – att böcker helst ska berätta historier som är sanna, iallafall om unga får välja. Jag har lite svårt att förstå det där. Om det är sant eller inte är, enligt min ringa mening, helt betydelselöst om boken i sig är dålig. Som exempelvis Pojken som kallades Det. Det är en sann historia – och en verkligen hemsk sådan – men det är en ganska medioker bok om man ser till litterär kvalitet.
Jag stöter på det här nästintill dagligen. Det kommer en elev och vill ha en bok som ”har hänt på riktigt”, gärna ska det handla om nån hemskhet som barn- eller hustrumisshandel, tvångsäktenskap eller incest. Det finns elever som bara läser såna böcker och de anser att de här böckerna är bra just för att de är sanna. Några andra kriterier har de inte. Egentligen tycker jag inte om att sätta mig på några höga hästar och kritisera vad andra läser och på vilka bevekelsegrunder de gör det, men det här fenomenet förstår jag mig helt enkelt inte på.
Anledningen till att jag skriver om detta just idag är för att jag läste denna artikel i DN som handlar om att Bonniers inte tänker ge ut James Freys nya roman Bright Shiny Morning. Det blev ju stor uppståndelse när hans Tusen små bitar visade sig vara till stora delar påhittad trots att den benämndes självbiografisk. Frey fick sätta sig i Oprahs soffa och be om ursäkt. Jag har läst boken, men gjorde det efter det här avslöjandet så det är svårt att bedöma hur jag hade reagerat om jag hade trott att det var självbiografiskt. Nu kände jag alltså till att det var påhittat, men tyckte att det var en mycket bra bok ändå. Jag anser att det är en bra bok. Punkt. Att händelserna i boken inte är självupplevda gör inte boken sämre. Frey är, till skillnad från exempelvis Dave Pelzer som skrivit Pojken som kallades Det, en bra författare med en egen stil och en förmåga att berätta en historia på ett intressant sätt. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka det så därför blir jag lite förvånad att Bonniers nobbar hans senaste alster, som för övrigt saluförs som fiktion. Bokhoran Helena har läst den och kallar den ”bästa amerikanska romanen hittills”. Låter som den borde gå att sälja.
Ingen blir gladare än jag själv när det visar sig att jag har fel rörande kompetensen hos vårt fotbollslandslag. Jag trodde på en medioker insats, men det visade sig att jag har underskattat lagets slagstyrka. Eller kanske man ska säga Zlatans slagstyrka. Vilket sagolikt mål! Och vad säger man om 2-0-målet? Petter Hansson bogserar in bollen. Föga elegant, men ändock. Nu kan fortsättningen av EM bli riktigt intressant. Jag tror inte direkt på några storverk, men slutspelet är ju helt klart inom räckhåll.
Om Sverige skulle missa slutspelet så hoppas jag verkligen att det är Ryssland och inte Grekland som följer Spanien vidare i turneringen. Tråkigare spel har inte skådats sen Argentina lyckades manövrera bort Brasilien i VM 1990. Jag tyckte redan under EM -04 att Grekland var en styggelse, men man kan inte helt avfärda ett lag som slår Tjeckien, Frankrike och dessutom Portugal två gånger om under en och samma turnering. I år spelar de om möjligt ännu tråkigare och dessutom utan ett enda uns av offensivlusta och effektivitet. Man brukar tala om Grekland som civilisationens vagga, men det inkluderar inte fotboll för där är de barbarer. Som svensk är jag naturligtvis glad att Sverige vann och som fotbollsälskare är jag glad att den fotbollen som Grekland spelar inte gav resultat. Men det krävdes ett ögonblicks genialitet av en artist för att få hål på de dödgrävande grekerna. Zlatan är frälsaren!
Jag börjar bli orolig för min semester. Man börjar misstänka att 2008 års kvot av fint väder och solsken tas ut i ett svep. Blir det nåt kvar till juli?
Det är redan 9:e juni. Var det inte maj häromdagen? Sista veckan med elever har inletts. På fredag är det avslutning. Veckan därpå jobbar jag tre dagar och sen är det dags för 6 ½ veckor semester. Inte alls dumt, men som sagt, blir det nån sol över?
Jag har inte ens lagt ut dokumentationen från dotterns tvåårsdag och nu har en ny högtidsdag passerat - sonens dop som inträffade i lördags. Nu slipper vi oroa oss för att han ska hamna i limbo om nåt tragiskt skulle hända. Rapport från den tillställningen kommer, om det blir innan midsommar återstår att se. Med den här farten så misstänker jag att semestern hinner ta slut innan jag hinner sola bort bonnbrännan.
Rubriken vållar mig ofta stora bekymmer när jag skriver inlägg. Trots att jag ibland klurar en hel del så blir jag sällan riktigt nöjd. Man vill ju få till det liksom. Nu har Jan Gradvall upplyst mig om att jag är i gott sällskap.
Jag vet inte om det var alkoholen eller Sunset Rubdown i lurarna som gjorde mig extra perceptiv, men aldrig har Johannelunds centrum framträtt så tredimensionellt som det gjorde igår när jag cyklade hem från personalfesten.
Snart börjar det! Fotbolls-EM är förstås en högtid. Ibland kan det till och med vara en större högtid än VM. Som 1988 till exempel, det var en långt större njutning att följa det mästerskapet än det efterföljande VM:et 1990 som var katastrofalt tråkigt. I år känner jag mig inte så insatt i lagens styrkor och svagheter. Jag sätter mig i soffan ganska förutsättningslöst. Vilka som kommer att vinna? Som sagt, jag famlar i mörkret men min gissning får bli Spanien, nån gång ska de väl lyckas? Hur går det för Sverige? Åt helvete. Ett kanske två poäng och hemresea efter gruppspelet. Det är förvisso otroligt starkt att ta sig till de stora mästerskapen år efter år, men väl där brukar det inte hända så mycket. Sammanlagt tre vinster på fyra mästerskap EM 2000 – VM 2006, det är inte direkt lysande. Men det är ju kul att vara med, som man säger.
Sen är EM speciellt av en annan anledning. Förra EM inleddes med en dejt. Vi träffades och fikade och till min glädje föreslog hon att vi skulle gå hem till henne och se matchen, det vill säga Sveriges öppningsmatch mot Bulgarien. Som vi alla vet körde Sverige över Bulgarien och Henke Larsson gjorde ett av Sveriges snyggaste mål genom tiderna. Dejten gick också bra, även om jag stannade lite längre än vad som är kutym. Hon hade dessbättre överseende med min brist på folkvett så det blev en fortsättning.
Det blev en forsättning även för Sveriges del, en fortsättning som var klart godkänd. En förlust på straffar mot Holland gjorde att vi åkte ut i kvartsfinalen. Fortsättningen för min del blev ännu bättre. Vi gick hela vägen till prästen (eller rättare sagt ambassadspersonalen med tillstånd att viga). Min kära hustru har bibehållit sitt övereende med mitt bristande folkvett och jag har ännu inte åkt ut.
Uppdaterat
Ameh! EM! Nu är det fotbollsfeber! ska det ju vara ju.
Publicerat av Papa Magnus 
Publicerat av Papa Magnus 
Publicerat av Papa Magnus 
