För ett tag sen läste jag ett inlägg på Blandband. Det handlade om att Adorable har släppt en samlingsskiva, Footnotes. Till skillnad från skribenten är jag väl inlyssnad på gruppens alster, eller i ärlighetens namn begränsar det sig till deras första skiva Against Perfection. Andra skivan kollade jag aldrig upp pga en dålig recension i tidskriften Pop (så sorgligt slaviskt följde vad som skrevs där). Och efter den andra skivan tror jag att de splittrades.
Det här inlägget var början på en nostalgivåg som sköljde över min arma lekamen. Det händer mig ibland att jag gräver ner mig bland gamla godingar och helt glömmer bort att det fakiskt görs bra musik fortfarande.
Den här låten var iallafall en av mina absoluta favoriter – topp 3 skulle jag nog säga – under min gymnasietid och några år framåt. Jag vet inte om det finns nån låt som är mer ”gymnasiet” för mig än den här. Huvudet blir liksom fullt av ”gymnasiet”. Det är nästan så att jag tror att jag är där. Animal Nitrate av Suede är en annan sån där gymnasielåt. Men jag tror jag får återkomma med en essä om det monumentala inflytande Suede hade på mig. Det här inlägget är tillägnat det som en gång i tiden var en av världens tre bästa låtar.
Känn basen! som Fattaru skulle ha sagt.
Adorable – Homeboy
