Alla som nån gång har lagt ner sin själ i ett blandband, eller läst/sett High Fidelity och tagit del av Robs tankar kring blandbandskonsten, vet att låtordningen är nyckeln till framgång. Jag är helt med Rob på den punkten – man måste öppna med något bra, men inte för bra osv.
Det kan vara en tillfällighet eller så beror det på det ovanstående, men hur som helst så har jag kommit till insikten att jag gillar en skiva bättre om jag lyssnar på den från början till slut istället för att blanda spåren, vilket jag för det mesta har gjort på sistone. Det här gäller särskilt de skivor som jag har införskaffat nyligen. Att sätta en gammal goding på random funkar utmärkt, men för att jag riktigt ska ta till mig en ny skiva så är normal uppspelning att föredra.
Jag vet inte riktigt varför men det känns som en viktig insikt.
Tracey Jordan: I like you man, I’m gonna make you a mixed tape. You like Phil Collins?
Jack Donaghy: I have two ears and a heart, don’t I?
