Gårdagen var ovanligt hektisk. Jag är väl medveten om att det jag kommer att beskriva är vardag för väldigt många, men det är det inte för mig. Jag är sällan särskilt uppbokad och det är ett medvetet val från min sida. Det är så jag vill leva mitt liv. Men igår var det som sagt mycket att stå i och det är ju kul när det händer nån gång ibland. Jag är dock illa rustad för såna dagar pga min ovana.
Det började med ett kort möte med den nystartade miljögruppen på skolan. Sen bar det av till en arbetslunch med några kollegor från andra gymnasieskolor i stan. Direkt efter jobbet var det krismöte i fotbollslaget där jag numera sitter i styrelsen och direkt efter det quizpub. Det var visserligen inget av det här som var tråkigt eller så, men framåt kvällen var jag rätt så mör. Till råga på allt regnade det när jag gick ifrån quizet. Och busshållsplatsen var tillfälligt flyttat ett kvarter bort pga vägunderhåll vilket gjorde att jag missade bussen och fick stå och vänta en halvtimme på nästa.
När jag till slut kom hem var jag trött, blöt och frusen och fortfarande uppe i varv. Vår son som vanligtvis sover vid den tiden (ca 22:45) hade nyss vaknat. Frugan la honom i babygymet och gick själv och lade sig. Jag som tänkte sitta uppe och se 30 Rock visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till med min uppspeedade kropp så jag lade mig helt sonika bredvid sonen och kände direkt hur jag började komma ner. Ganska snart var jag helt avslappnad och bara låg och beundrade honom där han låg och sprattlade. Vi låg så ett tag och när jag såg att han började tröttna så förflyttade vi oss till soffan. Han somnade nästan direkt och jag slumrade emellanåt till lite också, men mest låg jag där och njöt. Luktade på honom (han är fortfarande tillräckligt ung för att ha lite bebisdoft kvar), klappade honom, pysslade lite med de små knubbiga händerna och bara myste. Fullkomligt avslappnad.
Jag hade en liknande upplevelse när vår dotter var bebis vid ett tillfälle då jag var helt vansinnigt arg på nåt, förmodligen datorn/internetuppkopplingen. Jag tog då dottern och gick och lade mig i sängen med henne. Ursinnet blåste bort direkt.
Så mitt bästa anger management/avslappningstips är – gosa med en bebis.
