För den som tvivlade så är det nu vetenskapligt bevisat – pappor är viktiga för barnets utveckling. Oavsett hur man ser på själva undersökningen och resultatet så visar den här artikeln vilken stor önskan det finns att locka fler pappor att ägna mer tid åt sina barn. Undersökningen sägs bl.a. visa att barn som hade engagerade pappor rökte mer sällan, kom längre i sin utbildning, mer sällan hamnade i trubbel med polisen och fick goda vänner bland barn av båda könen. Det är ju svårt att kommentera resultatet utan att ha sett själva undersökningen, men man kan väl iallafall drista sig till att höja på ögonbrynen en smula.
Som pappa vet man att man värdefull för sina barn, men det är klart att det är lite skönt att få det bekräftat av en undersökning, men det som är avgörande för ett barns utveckling tror jag inte är vad pappan gör eller inte gör. Ett barn behöver engagerade föräldrar. Punkt. Om det är en mamma och en pappa, två mammor eller en ensam pappa spelar mindre roll. Huvudsaken är att föräldern/föräldrarna bryr sig om sitt barn.
Jag tror också att det är bättre med en engagerad förälder än 1 ½ och det är kanske det som den här undersökningen visar. Att i de fall där pappan fortfarande finns med i bilden är det bättre för barnet om han är engagerad jämfört med de fall där pappan inte är det. Det kan kanske låta som något självklart, men faktum är att det kan vara värt att poängtera i dessa tider då folk som Elise Claesson härjar fritt i media.
