Jag hade en diskussion med en lärare idag i ämnet tunga böcker. Tunga i betydelsen jobbiga. Inte så sällan är de tunga i betydelsen väger mycket också. Vi började med ryssarna där jag erkände att Idioten knäckte mig. Efter att ha brottat mig igenom den så är Dostojevskij rökt. Jag kommer förmodligen aldrig läsa nåt av honom igen. Jag fick skryta om att jag har läst Odysseus. Det var när jag pluggade litteraturvetenskap och först på efterföljande seminarium då vi diskuterade boken och fick ett typ 50 sidor tjockt kompendium med tolkningsnyckel förstod jag något överhuvudtaget. Givetvis kom vi in på På spaning efter den tid som flytt också. Jag läste två av åtta band innan jag la den åt sidan för flera år sen. För några månader sen fick jag för mig att läsa om den första delen. Jag stod ut i ca 30 sidor innan jag bestämde mig för att det var ett sällsynt slöseri med tid.
Den här diskussionen fick mig att tänka på den lysande Monty Python-sketchen ”All-England summarize Proust competition”. Se och njut!
Proust Competition
