Jag beundrar de som kan sätta upp fingret och känna av förändringens vindar i samtiden och sen formulera kloka och fyndiga spaningar på det. Spanarna i P1 är det lysande exemplet på de som kan. Det finns fler. Själv är jag ingen bra spanare, men nu tycker jag själv att jag är nåt på spåret.
Det finns en parallell mellan idrotten och musiken i Sverige. Oj, så orginellt tänker ni, men låt mig veckla ut mig.
I idrottsvärlden har vi Anja Pärson, Sanna Kallur, Charlotte Kalla, Annika Sörenstam, Anna Carin Olofsson etc. – ”solo-idrottare” i världsklass och kvinnor. Det skulle inte vara omöjligt att göra en motsvarande lista med manliga idrottare, men det känns som det är kvinnliga idrottare som regerar just nu. De presterar på hög nivå och de får mycket mediautrymme.
I musiksverige har vi samma situation. De soloartister som känns hetast är kvinnor. Vi har Robyn (inte så het just nu kanske, men en tung pjäs som måste nämnas i sammanhanget), Annika Norlin (i vilken skepnad hon än uppträder), Lykke Li, Maia Hirasawa, Jenny Wilson (aktuell snart), Elin Ruth Sigvardsson och Charlotte Perelli skoja bara. Här måste jag säga att det är svårare att prestera en motsvarande lista av bra och, inte minst, intressanta manliga soloartister. För kom inte och säg att Lasse Winnerbäck är intressant för det slutade han vara förra millenniet. Han gör ok musik, men han kör i de bredaste av breda hjulspår och gör inga ansträngningar att ändra på det. Vad finns det mer för namn? Petter? Eh, nej. Per Gessle? Nej, det ser tunt ut om man är ute efter nåt nytt och fräscht. Familjen är den enda jag kan komma på.
På lagidrottsfronten är det dock männen som regerar. Fotbollslandslaget, Tre kronor, handbollslandslaget, hela jämra Allsvenskan (där presteras det inte på hög nivå, men Allsvenskan är alltid het ändå). Det finns inga kvinnliga lag som står sig i den konkurrensen.
Och kanske ser det ut på samma sätt i musiksverige. Vad har vi där? Kent förstås, säga vad man vill om dem men de är störst, The Hives, The Radio Dept., The Embassy osv. Gruppträsket är så ofantligt så jag riskerar att komma ur fokus här, men helt klart är att det domineras av grupper bestånde av män. Sahara Hotnights är väl ett av få undantag. Och så finns ju en alldeles förträfflig mixeddubbel i The Knife förstås, men de spelar i en egen division.
En bra spanare ska också ta sin spaning in i framtiden och säga nåt om fortsättningen. Här känner jag att jag inte riktigt har på fötter. Jag tror att i både idrottssverige och i musiksverige handlar det om tillfälligheter. Men så kan det kanske också bero på att killar trivs i lag/grupper och söker sig till såna sammanhang, medan tjejer (som ju inte kan samsas om de är fler än två 
) gör sin egen grej. Och då blir det kanske bättre resultat också? Det kan förstås vara så att manliga soloartister är förtryckta. Ni kan fråga Pär Ström.
Ett färskt exempel på att det är tjejer som gör den bästa musiken i Sverige just nu är El Perro del Mar. Lyssna på Glory To The World här och njut!
—————-
Now playing: Levon Helm – Single Girl, Married Girl
via FoxyTunes
