Jag börjar känna det där med att det är jobbigt med två barn. Så det här inlägget äter jag upp. Nu ska jag inte beklaga mig så mycket egentligen för barnen sover på nätterna och bråkar inget särskilt när de är vakna heller, men det frestar på ändå. Det tydligaste sättet jag märker det på är att jag somnar direkt när jag lägger mig på sängen och läser. Det hände förr också, men det berodde oftast på att boken i fråga var för dålig. Nu läser jag en bra bok, men det är ändå kört. Jag somnar så fort jag lägger mig till rätta. Det är lite jobbigt eftersom det mesta som jag läser nuförtiden är för jobbets räkning, så även boken jag läser nu.
En annan grej är att jag har sett mig tvungen att ge upp min lovande fotbollskarriär. Det känns vemodigt, men det gick inte att fortsätta längre. Och som min chef sa “det finns ju old boys”.
Jag har noterat att Roskildefestivalen konspirerar mot mig. Hur ska jag annars tolka att de lockat till sig My Bloody Valentine, Band of Horses och nu även min husgud Neil Young trots att jag har förklarat att jag inte tänker åka? Det är plågsamt.
—————-
Now playing: Interpol – No I In Threesome
via FoxyTunes
mars 4, 2008 kl 22:38 |
Jag lider med dig en aning, i synnerhet beträffande fotbollen. Jag la ofrivilligt av när första barnet kom. Efter det andra barnet kom fick jag ytterligare en rejäl säsong i en lägre division.
Nu går jag här och känner att jag har mer att ge men inte tiden att ge det. Det var längesen jag svepte iväg en fyrtiometers crossboll. Frågan är om det nånsin händer igen…
mars 4, 2008 kl 22:39 |
Skit… Fel länk till min blogg i förra kommentaren. Skit.
http://blogg.aftonbladet.se/16916
mars 5, 2008 kl 08:21 |
Jag känner igen det där med att känna att man har mer att ge. Det är det som gör “pensioneringen” lite vemodig. Det och den sociala biten som att tillhöra ett lag för med sig.
)
Å andra sidan är jag snart 33 år så någon tidig pensionering är det väl egentligen inte och så värst lovande är jag inte längre (och har förresten aldrig varit
mars 5, 2008 kl 10:42 |
Det där med att somna så fort man lägger/sätter sig kan hända även om man inte har barn. Och även fotbollskarriärer kan vara över trots avsaknad av barn. Min 35-årige sambo har nog insett att tiden då han var ung och lovande är förbi, och så hjälper det ju inte till med avslitna korsband heller. Livet har olika faser och bara det att få möjligheten att ha barn är en vinstlott.
mars 5, 2008 kl 11:38 |
BiblioBuster: Självklart! Den vinstlotten vårdar jag ömt.
Att välja att sluta spela fotboll för att ha mer tid över för sina barn är inte särskilt svårt egentligen, men det kan kännas lite tråkigt.