Med anledning av en kommentar som jag fick till ett annat inlägg tänkte jag skriva nåt om killars resultat i skolan.
Kommentaren lyder:
Ta skolområdet, pojkar får sämre betyg men det har visats att de ändå har bättre resultat på de nationella proven. Prov där tjejer får sämre resultat anpassas men inte tvärtom, det finns en mängd forskningsrapporter på detta område.
Tar man t.ex. upp att pojkar får sämre betyg i skolan får man hånfullt höra att ja de kanske bara är dummare eller så latar de sig. Hur tror du det skulle låta om jag sa samma sak om kvinnor som får sämre lön på sitt arbete?
Det är sant att det finns forskningsrapporter som visar att pojkar ofta får ett lägre betyg än vad som motsvarar deras resultat på de nationella proven. En sån rapport finns här. Men går det att förklara med att pojkar är diskriminerade eller missgynnade? Är det så enkelt?
Idag ramlade jag över det här inlägget av Isobel Hadley-Kamptz, som egentligen är ett bemötande av Pär Ström, och ett alldeles utmärkt sådant, och hon kommer in lite på det här problemet också. Hon länkar även till en annan text signerad henne själv där hon utvecklar resonemanget. Skolan så som den ser ut idag utgör ett stort problem för jämställdheten och det är killar som är förlorare. På grund av de unkna könsrollerna som vi ständigt medvetet och omedvetet reproducerar fjättrar vi unga killar i en form som tillåter dem att vara bra på hockey, men inte på att spela tvärflöjt; att vara intresserad av nätpoker, men inte av franska oregelbundna verb.
Jag jobbar på en gymnasieskola. Det gör mig inte till någon Anders Carlberg som vet allt om ungdomar, men jag umgås trots allt dagligen med dem. Och det jag ser är att skolan inte är någon kunskapskälla – den är ett socialt spel. Att gå i skolan är en ständig kamp för att vara någon som de andra ser och respekterar. För att nå dit finns det olika vägar att gå, det finns olika roller man kan spela. Tjejer har sina roller och killar har sina. En typisk tjejroll är ”den snygga/populära”och hon kan faktiskt även vara duktig i skolan, till och med bäst i klassen. En typisk killroll är ”den coole/tuffe” och han kan definitivt inte vara ens medelbra i skolan. Där finns en mycket tydlig skillnad. Det är inte coolt att vara bra i skolan. Det är inte tufft med ett MVG i svenska och det är feminint att läsa böcker. Så vill man vara den coole så låter man bli att skaffa sig ett MVG i svenska och att läsa böcker.
Så jag tror nog att killar i de flesta fall får de betyg de förtjänar. Jag tror med andra ord inte att de diskrimineras. Det är trots allt fler saker än de nationella proven som bestämmer betyget. Däremot tror jag att de flesta killar skulle kunna prestera ett bättre betyg om de bara gav sig själva chansen. Om de struntade i rollspelet och gjorde sitt bästa. Jag vill dock inte lägga hela ansvaret på killarna själva. Det är ett större strukturellt problem som vi alla måste hjälpas åt att lösa. En del av lösningen är att ifrågasätta våra gamla könsroller.
—————-
Now playing: Lucky Soul – Ain’t Never Been Cool
via FoxyTunes
februari 2, 2008 kl 18:40 |
Jag lyssnade nyligen (igår faktiskt) till en välrenomerad forskare som berättade att när det gäller elevers resultat och prestationer i skolan, så beror dessa till 70-80% på barnens/ungdomarnas sociala bakgrund och resten på kvalitén på undervisningen i skolan. (Undrar hur många promille som skolbibliotekarien kan påverka.) Det har i o f sig inte specifikt med killar och tjejer att göra, men helt säkert har ungdomarna med sig sociala könsmönster till skolan som skolan egentligen inte gör något för att bryta.
Det var intressant också med den nya Bloggsverigeundersökningen som visar att tjejer i 16-20-årsåldern är på väg att dominera bloggosfären.
februari 3, 2008 kl 23:28 |
Problemet är väl det att samhällets (och tydligen också din) inställning är att när kvinnor/tjejer i någon undersökning kommer sämre ut än män/killar så är det diskriminering och det sätts in insatser för att rätta till det. När det är killarna som kommer sämre ut så är det killarnas eget fel!!. Detta är en oerhört fördomsfull inställning.
Personligen tror jag att det ökade våldet bland unga killar kan ha att göra med att de känner sig undanskuffade i skolan där ingen tror på dem och de får sämre betyg/uppskattning av de alltför många kvinnliga lärare som inte förstår sig på killar och inte klarar av att hålla disciplinen.
februari 4, 2008 kl 12:26 |
BiblioBuster: De sociala skillnaderna är säkerligen väldigt viktig för hur man lyckas i skolan, men så finns den här skillnaden mellan könen som kräver någon annan typ av förklaring.
Det där med tjejernas dominans i bloggosfären är mycket intressant!
Calle: Jag säger inte att det är killarnas eget fel. Jag anser att det är ett stort problem med dagens skola att killar av ena eller andra orsaken underpresterar. För att citera mig själv: ”Det är ett större strukturellt problem”.
Jag tror att fler skulle lyckas om de slutade ”spela coola”, men sen finns det säkert andra förklaringar också. Men att det skulle vara fråga om någon diskriminering tror jag inte. Det finns ju trots allt killar som presterar mycket bra i skolan. Jag tror inte att de tjejer som har det svårt i skolan (de finns de också) diskrimineras heller.
februari 4, 2008 kl 20:18 |
”Jag tror att fler skulle lyckas om de slutade “spela coola””
Dvs. det är deras eget fel.
”Men att det skulle vara fråga om någon diskriminering tror jag inte.”
Självklart inte, när kvinnor missgynnas är det diskriminering och patriarkatets fel men när män missgynnas är det absolut inte diskriminering, det är inte ens ett problem utan männens eget fel. Detta går igen var man än tittar. Jag förstår inte hur du kan missa detta när du t.o.m. själv bevisar det gång på gång på gång. Detta är ju precis det Pär Ström pekar på, hur feminismen och debatten i Sverige idag fått slagsida.
Här är ett annat exempel:
http://parstrom.wordpress.com/2008/01/31/metro-kallar-mansfalla-for-kvinnofalla-feministisk-journalistik/
Som en skribent säger:
”Kvinnor + SMS-lån = kvinnofälla
Män + SMS-lån = slarvigt
Eller tydligare: Kvinnor är offer för företeelsen, män är däremot skyldiga till sin egen belägenhet.
Som vanligt med andra ord.”
februari 4, 2008 kl 21:49 |
Hans: Om det gör dig glad och nöjd så får du väl gå omkring och tycka att killar diskrimineras i skolan. Jag ska inte försöka övertyga dig om något annat. Men du kan väl åtminstone bemöda dig att läsa inlägget ordentligt innan du kommenterar. Jag säger aldrig att det är killars eget fel.
mars 14, 2008 kl 10:01 |
Jaa så otroligt typiskt enögt ”genusteoretiskt”. Allt är ”de patriarkala strukturernas” – dvs killarnas fel.
De utövar bara den manliga ”anti-plugg-kulturen”.
Vilket skitsnack. Innan skolan feminiserades så hade killarna högre betyg än tjejerna. Nu har man anpassat undervisningen, proven och bedömningen av eleverna, SAMT infört en total kvinnodominans bland lärarkåren i grundskolan, varefter tjejerna gått om killarna. Då plötsligt uppstår i den feministiska retoriken ett begrepp som sagda ”anti-plugg-kultur”.
Ytterligare ett exempel på feminismens grundtaktik
1) Skuldbelägg män och pojkar!
2) Skuldbelägg dem igen
3) …igen
4) …och igen
5) …gör sedan alla kvinnor till offer
Man kan alltid leka med tanken att byta ”män” mot ”judar” eller ”negrer” och lyssna hur det låter…
”En typisk roll för en neger är “den coole/tuffe” och han kan definitivt inte vara ens medelbra i skolan.”
mars 14, 2008 kl 11:26 |
Lövet: Det verkar finnas en ovilja bland er antifeminister att ens försöka förstå vad det är era antagonister försöker säga. Jag har försökt förklara gång på gång att jag inte menar att det är killarnas egna fel. Felet är att vi har könsroller som hämmar mångfalden och i skolans värld är det killar som drabbas hårdast av detta.
En annan sak ni har gemensamt är att ni inte tycks förstå att ni gör precis samma kardinalfel som ni anklagar feministerna för att göra, nämligen att skylla problemen på det andra könet. Inser du inte att du använder precis samma grundtaktik som du tycker att feminister använder? Fast du gör det åt andra hållet: Skuldbelägg feministerna osv.
Vem är det som har ”infört” kvinnodominans i lärarkåren? Att männen har skrämts bort från läraryrket beror på att det har tappat status och numera betraktas som ett lågstatusyrke och det är knappast någon feministisk komplott som ligger bakom det.
Man kan dra en parallell till ett annat lågstatusyrke med massiv kvinnodominans – förskoleläraryrket. Det finns inte något annat yrkesområde där det satsas så mycket på att värva fler medarbetare från det motsatta könet, i det här fallet män och jag har inte hört någon kvinnlig förskolelärare som tycker att det är bra att det saknas manliga kollegor.
Låt säga att det är så som du beskriver det, att undervisningen, proven och bedömningen av eleverna är anpassade efter tjejer, vad är det då som gör det så omöjligt för killar att anpassa sig efter detta? Jag säger inte att det är så killars problem ska lösas. Självklart ska skolan ta hänsyn till båda könen. Men ändå, vad är det i de manliga generna som gör det omöjligt att prestera bra i dagens skola?
Många killar har problem i skolan, men påstår du att de diskrimineras så menar jag att du använder dig av ”feministisk retorik” – du gör alla killar till offer.
mars 14, 2008 kl 13:59 |
Du kan inte mena allvar: Du skriver ovan att männen ”skrämts bort pga av läraryrkets tappade status”. Alltså: ”Män jagar bara status när de väljer yrke.” Skuldbeläggning i mina ögon.
Överlag så utövas ”social strukturer” av människor – och existerar inte utan dem. Analogt gäller att om det finns en ”patriarkal struktur” så finns det någon som bygger den och underhåller den. Eftersom begreppet är just ”patriarkal” så utesluter den ena halvan av mänskligheten.
När du skrev om dina ”tuffa/coola” killar som spelade hockey och nätpoker, men som inte kunde något om franska verb, så inte framstod det som om du är på deras sida.
För övrigt är jag INTE antifeminist, jag är bara emot vissa vanligen förekommande argumentationsmetoder, t ex:
- Skuldbeläggning av män i allmänhet
(”djur”, ”dildosar”, ”miljöbovar”, ”talibaner”, ”våldtäktsmän”, ”stökiga grabbar i skolan”, ”manliga härskartekniker”….)
- Bilden av kvinnor som själlösa offer
(”SMS-lån”, ”lådvin”, ”vårdnadsbidrag”, ”lågstatus-lärarinnor”)
- Vägran att ta hänsyn till biologiska skillnader
(stökiga killar som hellre spelar hockey än tvärflöjt ”får de betyg de förtjänar” var det nån som skrev)
mars 14, 2008 kl 15:25 |
Jag lägger inte någon skuld på män för att de värderar ett yrkes status högt när de väljer jobb. Det är mer ett konstaterande av faktum och en förklaring till varför det finns så få män i yrken med låg status.
Det är du som skriver om patriarkala strukturer, inte jag, så jag vet inte hur jag ska bemöta den punkten.
Förklara för mig den biologiska skillnaden mellan killar och tjejer som gör att tvärflöjt är ett instrument som passar tjejer bättre.
april 2, 2008 kl 14:46 |
Sorry, jag har varit borta ett tag:
”Stökigheten” var vad jag syftade på – inte hockeyn eller tvärflöjten. Den stökighet som vissa antar bero på en ”unkna könsroller” eller patriarkal anti-plugg-kultur och som jag anser beror på bl a hormoner.
Men jag kan gärna skicka tillbaka frågan hur specifikt yttrar sig ”de unkna könsrollerna” när de ”fjättrar” de ”stökiga killarna” i hockeyn?
april 2, 2008 kl 21:42 |
Jag förnekar inte att hormonerna spelar in, det gör de alldeles säkert, men det måste finnas nåt mer. Enligt mina dagliga fältstudier så finns det en jargong bland killar som andas anti-plugg-kultur. ”Jag har inte läst en bok i hela mitt liv hö hö” osv.
Samma fältstudier visar tydligt att hockey är nåt som har HÖG status. Killarna som går hockeygymnasiet där jag jobbar behandlas som halvgudar. Jag känner också till en hel del killar som är duktiga i fotboll. Om det finns nån kille som är en duktig tvärflöjtist vet jag inte. Förmodligen pga att om han finns så gör han inget väsen av sig.
Sen menar jag inte att det är nåt fel med att spela hockey eller fotboll utan min poäng är att killar saknar alternativet att välja nån mer ”feminin” aktivitet. Att läsa böcker verkar t.ex. betraktas som en sådan. Jag har som sagt hört mängder av killar som skryter om att antalet lästa böcker är noll, men jag har hittills aldrig hört nån manlig elev skryta om hur MÅNGA böcker han har läst. (Förutom fantasyläsarna då)
april 3, 2008 kl 09:31 |
Jamen, jamen, jamen….
Så du menar att eftersom hockey har hög status på ett hockeygymnasium(!) så skulle det vara en bättre förklaringsmodell än någon annan?
Jag som bara har begränsade (om än inte obefintliga) kunskaper i matematisk statistik skulle säga att den population i vilken du bedriver dagliga fältstudier har en viss övervikt av hockeyintresserade. Ett vanligt gymnasium kanske hade givit en annan statistisk fördelning.
Jag kan inte undgå att reflektera över hur det var ”på min tid”: En typisk fördelning mellan tjejers och killars pluggresultat i grundskola var då att bland de högsta och lägsta betygen (5:orna och 1:orna) dominerade killarna, medan tjejerna låg mer centrerat runt 3-4. Medelvärdena var ung lika.
Sedan dess har något hänt. Din enda förklaringsmodell är ”anti-plugg-kulturen” och könsrollerna, som alltså måste ha blivit värre sedan slutet på 80-talet.
En av de förklaringsmodeller jag anser möjlig är att man ändrat utbildningsmetodik för att gynna tjejerna och missat/struntat i (eller medvetet arbetat för) att man samtidigt missgynnat killarna.
För övrigt anser jag även fantasy vara ok skönlitteratur som skall räknas om man intresserar sig för att befrämja ungdomars läsande.
april 3, 2008 kl 09:45 |
För att förtydliga mig:
Jag tror i och för sig på att det är möjligt att den manliga könsrollen som fostrar en ”anti-plugg-kultur”; men jag tror INTE på att det förklarar försämringen i killarnas resultat.
Mina argument är att jag VÄGRAR tro att den manliga könsrollen stärkts under 80- och 90-talet.
Den mesta statistiken från övriga samhällsområden pekar istället på motsatsen.
Eftersom det är ett faktum att skolsystemet förändrats så tenderar jag att luta åt att det är här problemet skapats.
Jag ser också att över tid så har andelen kvinnliga lärare ökat, vilket leder mig att tro att typiskt ”kvinnliga perspektiv” får en större plats pedagogiken OCH att detta leder till att pojkarna känner sig ”utestängda” i undervisningen.
På samma sätt som flickorna var ”utestängda” från högre utbildningar tidigare när perspektivet var rent manligt.
Jag tror att den ”alienation” eller utestängning som skapats mer än något annat bidrar till att stödja en ovilja att plugga – om du inte får något psoitivt för det och om inget ser det du gör varför skall du satsa?
Jag hävdar att vi idag har en grundskola som gör mot pojkarna det gymnasieskolan och universiteten gjorde mot flickorna på 20-talet.
april 3, 2008 kl 09:47 |
…kortare sagt: Jag tror att jämställdhetspendeln slagit för långt i skolfrågan så att vi nu har en skola som är lika ojämställd men åt andra hållet.
april 3, 2008 kl 09:49 |
Rättelse:
”Mina argument är att jag VÄGRAR tro att den manliga könsrollen stärkts under 80- och 90-talet.” var ett sällsynt dåligt ordval.
Jag borde ha skrivit:
””Mina argument är att jag VÄGRAR tro att den manliga könsrollen förändrats till det sämre under 80- och 90-talet.”
april 3, 2008 kl 10:57 |
En sak först. Min arbetsplats är en gymnasieskola med ca 2500 elever vilket gör den till en av Sveriges tre största gymnasieskolor. På skolan finns alla nationella program förutom Natur och Omvårdnad representerade. Hockeygymnasiet som jag lite slarvigt kallade det är i själva verket en profil som eleven kan välja för att få möjlighet att satsa lite mer på sin idrott. Det behöver inte vara hockey, men eftersom vi har LHC här i stan så är de flesta eleverna med idrottsprofil hockeyspelare.
För enkelhetens skull kallade jag det ”hockeygymnasiet” och det var förstås fel eftersom du fick fel associationer angående populationen för mina ”fälstudier”.
Jag tror vi är överens om att det finns många killar som har problem med skolan. Du hänvisar till pedagogiken och jag kan ge med mig till viss del. Skolan har förändrats och det ställs annorlunda krav på eleverna jämfört med hur det var när jag själv gick i gymnasiet t.ex., men jag kan inte se hur förändringarna missgynnar killar just för att de är killar. Är killar skapta för katederundervisning och korvstoppning eller vadå? I vissa ämnen är det dessutom hopplöst att få till de du kallar ett ”kvinnligt perspektiv”, iallafall om man följer läroboken. Litteraturhistoria är ett exempel på det.
Min förklaring att det är könsrollerna som är grunden till killars problem är väl kanske inte heller heltäckande, men som jag ser det är det iallafall en betydligt rimligare utgångspunkt än den att skolan medvetet arbetar för att missgynna killar. Vem skulle tjäna på något sådant?
Det var inte min mening att nedvärdera fantasygenren. Det var mer ett erkännande av att det finns undantag.
april 3, 2008 kl 11:23 |
Med tanke på det här med att skolan numera skulle vara mer gynnsamt för tjejer förutsätter en sak. Det är att killar och tjejers hjärnor fungerar på olika sett och att det enda som skiljer folks inlärning åt är att dom är just kille eller tjej.
Vad vet vi om hjärnan då?
Kan det kanske till och med vara så att inlärning hos killar och tjejer ser i princip lika ut? Jag vet inte riktigt. Förmodligen finns det forskning som säger att killars hjärnor ger utlag på ett ställe och tjejer på ett annat när dom ska lära sig saker. Men vad innebär det i så fall? Gör det att skolan är mer lämpad för den ena eller andra?
Angående att säga att tjejer är offer och killar slarviga…. Jag tror inte att det är många som är feminister som tycker att det är ett bra sätt att se på saken. Snarare tvärt om.
Att säga att det är den manliga kulturen som gör att killar inte pluggar och läser böcker i samma utsträckning som tjejer är väl inte samma sak som att säga att män är djur, talibaner och dildosar. Att dra dessa höga växlar skulle kunna jämföras med att säga att alla troende muslimer håller med fundamentaliseterna i sin religion. Vad jag menar är att bara för att en person drar några ”femenistargument” betyder ju inte det att personen skriver under SKUM-manifestet.
april 3, 2008 kl 13:50 |
Hanna:
Jag håller med dig, den mesta forskning som finns pekar på att det finns vissa skillnader mellan kvinnor och män som grupper när det gäller t ex språkuppfattning (till kvinnors fördel) eller spatial uppfattning (till mäns fördel).
Men samtidigt syns bara skillnaderna när man studerar ”medlet” i grupperna. De enskilda individuella skillnaderna är större.
Men eftersom vi i jämställdhetssammanhang nästan alltid jämför kvinnor och män eller som i detta sammanhang tjejer och pojkar som just grupper så bör det kunna ha viss relevans.
Dessutom måste man om man skall vara trovärdig när man driver jämställdhetsfrågor se till så att man ser båda könens behov. Mina referenser till ”talibantal” mm ovan är just en reaktion på precis de som vägrar att se andra perspektiv än de som kan tillskrivas av ”könsmaktordningen”.
Papa Magnus: Jag har förstått att du inte anser att förändringarna i skolan missgynnar killarna, men vad ser du då är den viktigaste faktorn bakom att killarna nu klarar sig så mycket sämre än för 20 år sedan? Jag kan inte se att könsrollerna blivit ”unknare” nu än de var när jag fältstuderade detta som högstadieelev o gymnasist* – följdaktligen tycker jag att ditt resonemang i den riktningen inte håller.
Det jag ser är att killarnas läge har förändrats till det sämre medan könsrollen har förändrats till det bättre (eller åtminstone vad som i samhällsdebatten ANSES vara till det bättre)
Alltså korrelerar inte dessa två förändringarna.
Alternativet är att förändringarna (i just skolan) gått för långt och att skolans tillämpning den moderna könsrollen faktiskt missgynnar killarna.
Jag tycker faktiskt att dina bilder av ”stökiga hockeykillar” som ”coolt låter bli att skaffa sig MVG i svenska” och skippar i ”tvärflöjten” är ett symptom på precis detta. Killar som inte sitter tyst och snällt med benen tätt ihop och näsan i boken(såsom bilden är att fina flickor gör) ”får de betyg de förtjänar”. Jag menar att skolan (läs lärarkåren) har negativ förväntningar på killarna, jag menar också att förväntningar plägar vara självförverkligande.
*)Det fanns en anti-plugg-kultur då också – det var grabbarna som hakade på den som fick 1:orna jag pratade om ovan (de tjejer som blev skoltrötta gick ofta ett steg längre och klev av skolan helt).
Den stora generella skillnaden mellan grupperna som man ser nu fanns dock inte.
april 3, 2008 kl 13:59 |
Hanna igen: Du skrev ”det här med att skolan numera skulle vara mer gynnsamt för tjejer förutsätter en sak. Det är att killar och tjejers hjärnor fungerar på olika sett.”
Det är inte alls säkert, låt mig ta ett exempel:
Om vi antar att hjärnan hos både tjejer och killar utvecklas mer positivt med positiv feedback så skulle det kunna vara så att dagens skola premierar tjejer mer än killar och att alltså tjejer får mer positiv feedback än killar.
Studien som visar att killarna får lägre betyg än deras resultat på centrala proven visar medan tjejerna får högre är ett sådant fall.
Papa Magnus bild av ”stökiga killar” ett annat (i detta fall får killarna mer negativ feedbak).
Jag tror att detta är en väsentlig faktor: Får man höra att man är ”stökig” så varför skall man anstränga sig och plugga, när man får bättre respons om man spelar hockey?
april 3, 2008 kl 20:29 |
Argumenten närmar sig varandra lite känns det som.
När jag snackade om att man inte kan veta om skolan missgynnar killar eftersom att man inte vet om killar och tjejers hjärnor fungerar olika (eller om det har någon betydelse vill säga) då menade jag rent teoretiskt. Jag tänker på hur läroplanen är uppbyggd, på hur lektioner planeras och hur prov skrivs.
Lövet säger att killar missgynnas till exempel av att lärare har förväntningarna att de ska vara sämre. Det är kanske inte skolan i sig utan människorna som gör skolan som det är fel på, typ samhället.
Är det då skolan det är fel på eller är det dom coola killarna själva som tror att dom inte kan vara bra i skolan och coola samtidigt, är det lärarna som också dom har förutfattade meningar precis som alla andra i samhället eller är det tjejerna som har blivit för duktiga och tagit över toppbetygen.Eller ska man hällre säga att killar är offer för en skola som missgynnar dom!
Tja…kanske har det rent av skapats en typ av mansroll som är lätt att falla in i och som killar missgynnas av i vissa hänseenden.
april 3, 2008 kl 20:46 |
Än en gång Hanna o Magnus o utryckt på ett annat vis. Jag tror att det är er BILD av mansrollen som förändrats till det sämre. Ni har matats med bilden av de ”stökiga” killarna som tar plats så att den för er o för många lärare blivit en sanning. En sanning som ni nu hjälps åt att bekräfta o befästa.
april 3, 2008 kl 22:42 |
Jag skulle inte vilja säga att mansrollen eller ens min bild av densamma har förändrats till det sämre. Den är som den är, den har inte förändrats alls och det kanske är det som är problemet.
Kvinnorollen har förändrats. Kvinnor tar mer plats i offentligheten, tjejer har efter åratal av peptalk börjat ta för sig i skolan. Killar är akterseglade. Där är vi överens, allihopa tror jag. Och även jag anser att det är ett problem som bör åtgärdas.
Jag får medge att mitt inlägg som är upprinnelsen till allt det här är för onyanserad. Vi är som sagt överens om att killar har halkat efter och jag förklarade lite för raljerande. Vad jag ursprungligen vände mig mot var åsikten att killar blir diskriminerade i skolan. Det är fortfarande en åsikt som jag inte håller med om.
Det kanske är så att motgång föder motgång för killar som har det svårt, men det gör det i så fall oavsett hur skolan ser ut. Jag hävdar bestämt att det inte finns något i skolans läroplan som diskriminerar killar. Jag har på mitt jobb heller aldrig tagit del av någon skoluppgift som har varit skräddarsydd för tjejer.
Äsch, klockan är snart tolv. Jag är för trött för det här. Läs Mats Björnssons utredning http://www.hig.se/pux/Aktuellt/23mars/OH/MatsBjornsson.pdf
Han säger det bättre än jag.
april 4, 2008 kl 07:38 |
Det jag inte gillar är att man automatiskt applicerar könsmöster/-strukturer på alla yttringar.
Björnson skriver bla ”lika logiskt är det att pojkar ser [dessa] tillrättavisningar som bevis på utövandet av maskulinitet”. Jag menar att man här vänder och vrider på alla fakta så att det passar teorin (eller snarare ideologin). För mig är det mer logiskt – åtminstone om jag utgår från hur jag själv skulle reagera – att pojkar tar illa vid sig av tillrättavisningar.
Min förklaringsmodell är således INTE att de ”stolt slår sig för bröstet” när de får skäll för att sedan tänka ”Yeah, om hon blev så arg för att jag kastade sudd, kolla NU vad förbannad hon skall bli när jag lägger häftstift på stolen”.
Min förklaringsmodell är istället att de känner: ”Fy fan vad hon pekade ut mig – och jag som inte var ensam om att snacka, vad fan gör jag här – det kvittar hur man bär sig åt… Äh jag skiter i detta. Ikväll är det hockeyträning och där har jag en viktig plats i laget.”
F.ö. håller jag med Papa M: Det är klart att man inte skrivit in i läroplanen att ”Skolan skall aktivt sträva efter att etablera en miljö som diskriminerar pojkar och premierar flickor.” Det har jag aldrig påstått – jag bara tror att detta sker helt omedvetet på samma sätt som stora delar av den diskriminering av kvinnor som sker i näringslivet också är omedveten. Kaka söker helt enkelt maka – en kvinnlig lärarkår identifierar sig med och premierar kvinnliga egenskaper (biologiska/kulturella/strukturella…) – och en manlig direktörskader premierar på samma sätt manliga egenskaper.
april 4, 2008 kl 07:55 |
Och så slutligen – eftersom jag känner att vi trots allt står ganska nära varandra här – som ni säkert förstått så är jag man, MEN jag har norra Europas 3-4:e sämsta bollsinne så hockey och fotboll var inget för mig.
Dessvärre så spelade jag inte tvärflöjt heller och fantasy var INTE favoritgenren även om jag läst ”Ringen”.
Jag läste mest deckare och thrillers samt mycket faktaböcker och dagspress.
Mina betyg var sådär – fler fyror än femmor och 2:a i gymnastik och 3:a i slöjd.
…somliga skulle säga att jag var rätt ”flickaktig” med era mått mätt, men aldrig säger aldrig att jag fick nåt skit av mina manliga skolkamrater för det.
Möjligen tyckte tjejerna att jag var lite för mycket mjukis…
Jag kastade så gott som aldrig sudd, men ansågs vara en ”pratkvarn” och kan därför MYCKET väl identifiera mig med vad som händer när läraren har negativa förväntningar. Då pekar hon eller han ut ”pratkvarnen” VARJE GÅNG, eftersom ”Jag hör att det pratas nånstans och då skriker jag åt honom för det brukar vara han!”
Jag kan konstatera att det i ett fall (i gymnasiet)ledde till att jag slutade läsa ett ämne av precis den anledningen, dvs för mycket negativ feedback och man ger upp. I detta fall var det ett frivilligt ämne, men om det varit högstadiet och ett obligatorium så vete sjutton hur jag burit mig åt.
Nåja jag avslutar med detta inlägg och hoppas att man hittar en lösning – för en sak är klar det finns ett problem – mina inlägg har haft syftet att skapa viljan att lösa dem!
Ha det bra med familjen!
april 4, 2008 kl 08:10 |
Jag vet inte om den kvinnliga majoriteten i lärarkåren behöver vara ett så stort problem. Det är klart att det är önskvärt med en jämn fördelning mellan könen på en arbetsplats, men en kvinnlig dominans har det ju, som Björnsson skriver, varit i många många år inom förskolan och på lågstadiet så det ”feminina perspektivet” har härskat länge utan att skapa några större problem. Tidigare när det inte var så vanligt att barn gick i förskolan var de hemma med mamma, också det var till synes problemfritt för pojkarna.
Dessutom har många av de kvinnliga lärarna själva söner och vet förmodligen därför hur de ska handskas med pojkar och framför allt har de inget intresse i att medverka i ett system som diskriminerar deras söner.
Min pappa som är högstadielärare berättade en gång om hur olika lärare kan se på elever, men det var inte på det viset att kvinnliga lärare föredrog tjejer utan tvärtom. De killar som pappa var heligt förbannad och trött på tyckte hans kvinnliga kollegor var charmiga och trevliga elever, och vice versa, tjejer som han tyckte var trevliga elever kunde vara problemelever för de kvinnliga kollegorna. Jag ska inte dra några stora växlar av det här, men det kan visa att det inte är så enkelt som att ”kaka söker maka” alla gånger.
april 4, 2008 kl 08:31 |
Tack så mycket!
Jag känner också att vi står nära varandra. Framför allt så har vi båda sett problemet och efterfrågar en lösning.
Jag var inte heller någon tuff kille i skolan. I låg- och mellanstadiet var jag det, riktigt bråkig till och med, men det gick över när skolan började betyda något mao när man fick betyg
Jag var väldigt ambitiös i skolan och skaffade mig rätt så skapliga betyg. Jag var lite road av att försöka vara klassens clown. Det gillades sällan av lärarna, men det var en roll och den ambitiösa eleven som skrev bra på proven var en annan. Det går att kombinera. Jag spelade fotboll. Jag var skaplig, var ordinarie i ett ganska bra lag och så, men jag var inte tillräckligt bra för att få någon status därifrån. Jag var nog en sån som inte var känd utanför min egen bekantskapskrets. Jag stack inte ut på något sätt.
Min egen erfarenhet av skolarbete har väl gjort att jag är övertygad om att alla, även killar, kan lyckas i skolan om man bara lägger ner den tid som krävs. I gymnasiet lyckades jag till och med få en fyra i matte trots att jag i stort sett är dyskalkylektiker.
Du ska ha tack för en bra debatt eller vad man ska kalla det. Din argumention har trots allt påverkat mitt synsätt en del så den har varit bra.
Ha det bra! Med eller utan familj.
april 4, 2008 kl 10:53 |
…med – tre tjejer (5, 9 och 40 år)!
Tack själv!
april 8, 2008 kl 10:59 |
Tänkte jag för rättvisans skulle ska berätta för Lövet att jag är lillasyster till Magnus. Jag försökte hålla mej borta från att göra inlägg men kunde inte hålla mej eftersom det här är en så viktigt och intressant ämne.
Med tre bröder i bakfickan har jag inte blivit speciellt flickig. Det beror nog mycket på uppfostran hemifrån också. I skolan var jag så medelmåtta man kan bli. Jag spelade tvärflöjt men la av när jag ville vara cool i sjuan. Jag fick länge allergiska utslag när någon sa att killar och tjejer är olika, och allra värst när folk påstod att tjejer var svaga.
Tack vare mina bröder har jag lärt mej att killar inte bara är dom andra som är dumma, elaka, inte kan prata känslor och gillar bilar och fotboll utan att alla människor i grunden är lika (och väldigt olika ibland.)
april 21, 2008 kl 12:17 |
Jag har fortsatt studera detta: Här är en uppsats som delvis stödjer antipluggkulturen, men ännu mer behandlar konsekvenserna av pedagogens förväntningar och tillhörande beteende:
http://eprints.bibl.hkr.se/archive/00001201/01/annaandreshallberg_irenebengtsson_specped.pdf
maj 30, 2008 kl 14:16 |
Det dyker upp mer ”spännande” vinklingar på killar och skolan. Här är ett nytt exempel:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=618175
Om man skulle kosta på sig att generallisera detta till övergripande maktstrukturer så framgår det INTE som om en fråga om ”mäns överordning”
Däremot skulle jag mycket väl kunna tänka mig att det är så här man skapar en ”killarnas anti-plugg-kultur”.
maj 30, 2008 kl 15:10 |
Jag vet inte om man ska blanda in det här problemet i den här diskussionen. Visst är det ett väldigt allvarligt problem som måste åtgärdas å det snaraste, men jag kan inte riktigt angripa det från den här vinkeln.
Din sista synpunkt tål dock att tänkas på.
juni 3, 2008 kl 12:01 |
Jag tror att man inte kan se mobbning/kränkningar som ett isolerat problem, det är förvisso avarter och enskildheter såtillvida att de utförs av enskilda individer och att omgivningen generellt fördömer denna typ av handlingar.
Samtidigt är det så att de möjliggörs just genom de maktförhållanden (ja någon skulle kanske våga drista sig till att kalla det ”strukturer”) som råder i skolan. Där eleverna är underordnade lärarna och där uppenbarligen pojkar ”får tåla” mer påhopp än flickor.
Om man vore feminist vore det svårt att inte dra parallellen till en annan generalisering nämligen ”mäns våld mot kvinnor”. Är man renlärig feminist så är det ju på precis samma sätt här. Det är enskilda män som slår, samhället fördömer kvinnomisshandel, MEN det anses förekomma enbart* pga ”mäns överordning och kvinnors underordning”**.
Jag menar dock inte att problemet är lärarnas makt i klassrummet ,utan brister hos de enskilda lärarna. Däremot så underlättar maktstrukturen för dessa att komma undan med sina övertramp***.
Utbildning och uppföljning av de enskilda lärarnas insatser är därför absolut nödvändig – kanske långt mycket nödvändigare än något centralt prov i 3:an eller något betyg i ordning och uppförande som Björklund kan tänkas hitta på.
*) Här håller jag inte med – jag menar att det förvisso finns ett inslag av struktur här, men i grunden är kvinnomisshandel, ett av hela samhället – och överväldigande majoriteten av alla män, avskytt brott! Men det underlättas av maktstrukturen mellan män och kvinnor och det underlättas mer där den strukturen är stark.
**) Skall man leta en enda generell orsak bakom kvinnomisshandel så blir det nog den rent biologiska – att män generellt är starkare.
Oj – mycket utvikningar blev det – men jag är kass på att sovra ibland.
juni 3, 2008 kl 22:49 |
Det kanske är det där ”pojkar ‘får tåla’ mer påhåpp än flickor” som är nyckeln här? Det vill säga, det finns en inställning att pojkar är tuffa och vana vid en hård jargong så vissa lärare tror i sin enfald att det är ok att kasta skit på killar eftersom de bara borstar av sig det och går vidare. Verkligheten ser annorlunda ut och därmed kommer jag tillbaka till min favorittes – vår syn och våra förväntningar på hur en man och på hur en kvinna ska se ut och bete sig behöver uppdateras.
juni 5, 2008 kl 10:58 |
MEN, nu kan vi se att något har hänt de senaste 10-20 åren, och då är min första ansats att fundera på vad som har förändrats under den tiden.
Två saker framgår – tycker jag – i debatten om manligt och kvinnligt (pojkigt och flickigt) i skolan.
1) Tjejer pushas MED ALL RÄTT på och lyfts fram
2) Pojkar hålls tillbaka (för att ge flickorna mer plats).
3) Pojkarna hålls dessutom tillbaks med nedbrytande metoder såsom tillsägelser, bestraffningar mm i undantagsfall(!) tillbaks med kränkande metoder.
4) Flickors betyg uppvärderas (jämfört med centrala prov) och pojkars nedvärderas. Denna variant av särbehandling anser jag i grunden felaktig oavsett vem som gynnas eller missgynnas, men det tarvar en annan – egen – debatt.
Jag menar att det faktiskt har blivit så att jämställdhetssträvandena i skolan har slagit fel genom att man angripit problemet från två håll: Man BÅDE pushar för tjejerna (rätt!)och HÅLLER TILLBAKS (i undantagsfall t o m trycker ner) killarna (fel, fel, fel!!!).
Förutom det omedelbara resultat som ges av att man särbehandlar vid betygssättningen så ger det – enligt min tes – en långsiktig ”jämställdhetseffekt” i form av att killarna tappar sugen. Ja kanske t o m utvecklar en faibless för ”Anti-Plugg”.
Sen kan jag inte utesluta att vi nu faktiskt blivit HELT jämställda i skolan och att skillnaderna nu – till flickornas fördel – beror på att flickorna är intelligentare än pojkar och att skillnaderna för berodde på en diskrimiering av tjejer som var så kraftig att pojkarna låg före bara av den anledningen, när de egentligen alltid varit mer korkade än tjejerna.
…Nu TROR jag personligen inte på den förklaringen, men jag är säker på att den skulle kunna presenteras som plausibel i vissa kretsar (ja med lite mer mediaanpassade formuleringar* då förstås).
*) Jag tänker mig då skrivningar där tjejerna beskrivs som ”ambitiösa”, ”arbetsamma” och ”medvetna” om behovet av att göra sitt bästa (Dvs ”smarta”) och pojkarna som ”Inlåsta i unkna föreställningar om mansrollen”, ”rädda att få sin heterosexualitet ifrågasatt”, ”mer fysiska”, ”språkligt outvecklade” och med ett ”demokratiskt underskott”, ja kort sagt rätt ”korkade” och lättledda,
För övrigt är det fascinerande att hur en pojke än vänder sig så har han ändan bak (eller snoppen fram kanske man skulle skriva i detta fall).
Går det bra i skolan, så har han antagligen – i enlighet med sin mansroll – tagit för mycket plats på nån flickas bekostnad, och går det dåligt så beror det på att han – i enlighet med samma mansroll – varit ”Anti-plugg”…
Endast ett är säkert och det är att det är den patriarkala strukturens fel. Och vilket kön en patriark har det lär vi inte låta någon pojke glömma!
juni 9, 2008 kl 10:09 |
Jag ger mig inte: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=200518&previousRenderType=8
”Det handlar inte om att flickor nu tar makt. Och det handlar inte om att pojkar är omöjliga. Vi gör dem omöjliga och vi formar dem redan när de är små med våra attityder, säger [Kajsa Wahlström, jämställdhetspedagog].”
juni 9, 2008 kl 11:10 |
Ja, och den här artikeln handlar om precis det som jag var ute efter redan från början – ”killrollen” går inte särskilt bra ihop med ”den duktige eleven-rollen”
juni 23, 2008 kl 12:09 |
Eller också så beskriver den – omedvetet och underförstått – ett perspektiv på det jag var ute efter från början. Nämligen att det är FÖRVÄNTNINGARNA på skolpojkarna det är fel på.
Vi låter dem vara ”som pojkar är mest”, (fysiska, högljudda, skräninga, tävlingsinriktade) på dagis.
Sedan förväntar vi oss (t o m kräver) plötsligt att de skall sitta tyst och stilla och vänta på sin tur, vara verbalt välutvecklade osv.
Ännu en gång så uppstår då frågan (som bara har ideologiskt färgade svar): Är småpojkarnas beteenden ”naturligt”, dvs instinktivt och biologiskt betingade* eller är de en funktion av sociala miljöbetingelser, dvs ”struktur” och ”unkna könsroller”.
Jag inser att, medan jag tror på det första, så var det nog det senare som artikelförfattaren avsåg.
Problemet med det blir då att den enda möjliga vägen att komma tillrätta med problemet blir att börja tukta killarna redan i förskolan. Så att man stävja deras felaktiga beteende.
Man får helt enkelt ställa dem i skamvrån redan från dag ett om de ”höjer sina röster för att höras” eller uppvisar något annat unket manligt beteende.
Jag tror dock inte att deras självkänsla kommer att bli bättre för det. Jag tror faktiskt t o m att man redan lyckats knäcka dem och att resultaten i skolan är ett symptom på det.
*) Här kommer man osökt in på det i vissa feministkretsar yttrade påståendet att ”Män är djur”… Då är frågan – är pojkarnas (unghanarnas) beteende då ”djuriskt” (dvs biologiskt) eller socialt betingat (dvs ”strukturellt”)?
april 13, 2009 kl 20:22 |
”Killar får de betyg de förtjänar”
Säger du i inlägget längst upp.
Sedan säger du att du aldrig sagt att det är killars eget fel?
När flickor är i underläge ska desperat det de är i underläge inom ändras och vridas till det passar dom. Och med all rätt. Jag är överlycklig att det går bra för flickor.
MEN. När pojkarna hamnar i underläge ska det gömmas undan och hysh-pysh. Rapporter om att pojkar är överrepresenterade inom ungdomsprostitutionen tex tystades ju ner rätt snabbt. Pojkar prostituerar sig ju bara som bekant för att de är ute efter lyxvaror, medan flickor gör det för att få uppmärksamhet eller tak över huvudet.
Svenska folket alltså.
Samma sak i skolan. Jag tycker det är obehagligt att vissa vuxna medvetet håller pojkarna tillbaka eller tillochmed anser att det är BRA att pojkar hamnar på efterkälken i skolan. För flickornas skull.
Det är våra ungar det handlar om! Pojkarna är lika mycket våra ungar som flickorna är. Pojkar som knappt kan läsa får inga topp-positioner eller höga löner. Det är en sån korkad myt att till och med Fi borde skaka på rödhuvuderna. Varför ska de dömas till en sämre tillvaro för att kvinnorna hade det ”sämre förr”?
JAAA de flesta chefer är män. Visst. Men de flesta utslagna och hemlösa är också män.
Vi borde väl se till att berika Sverige istället för att skita i att ena halvan av vår barnaskara offras för den andra? Vi har väl ändå kommit längre i utvecklingen än så?
Varför detta hämndbegär?