Sedan i måndags är jag tillbaka i tjänst ”på riktigt”. Förra terminen jobbade jag halvtid och var hemma med dottern den andra halvan. Nu när lillen har kommit till jorden i min fru hemma och jag får försörja familjen. Jag jobbar alltså heltid nu.
I söndags, då jag för övrigt också gjorde come back i fotbollssammanhang efter några månaders uppehåll (det kändes), så blev jag nästan gråtfärdig när jag tänkte på att jag skulle jobba dagen därpå. ”Då har du fel jobb”, upplyste min fru mig, vilket gjorde mig ännu mer nedstämd. Men när jag satt och åt min grötfrukost på måndagsmorgonen så kändes det ganska bra trots allt och så har det fortsatt. Det känns helt ok att vara tillbaka. Mycket bättre än vad jag befarade.
Så jag kan konstatera att halvtidsjobb inte passade mig. Förra terminen var inte alls nåt kul. Jag hade aldrig samma känsla som jag har nu, samma glädje. Det känns så här i efterhand som att jag inte gjorde nåt vettigt på hela terminen. Vad jobbet beträffar alltså. Privat var det så klart guld att jobba halvtid. Jag hade sovmorgon, kom hem tidigt och fick mycket tid med min dotter. Kanon! Men jag uträttade inte mycket på jobbet. Och i längden kändes det lite surt.
Nu blir det kanske tvärtom och det kanske kommer att kännas ännu surare.
Aldrig får man vara glad. Och när man är det så regnar det.
januari 24, 2008 kl 21:20 |
Är du kvar på ALG? Jag ska jobba där nästa vecka.
januari 25, 2008 kl 10:28 |
Ska du? Jag är kvar, så titta förbi biblioteket.
januari 26, 2008 kl 10:55 |
Det funkar inte att jobba halvtid på ett skolbibliotek. Den tid som jag gjorde det hade jag ständigt dåligt samvete och det kändes som om jag gjorde ett skitdåligt jobb. Man tappade kontakten med allt och alla. Trist. Därför är allt under 75% bemanning på ett skolbibliotek ett skämt.
januari 27, 2008 kl 21:14 |
Så sant!