Det här kommer jag att få äta upp, det vet jag.
Det har blivit dags för tvåbarnspappan att avlägga rapport. Vår son är idag elva dagar ung och har varit hemma i boet i nio dagar. Jag har haft åtta pappadagar och har alltså varit hemma från jobbet i snart två veckor. Och jag frågar mig varför? Vad har jag gjort för nytta? Ja, jag raljerar lite, men faktum är att jag känner mig lite överflödig.
Dottern går på dagis femton timmar i veckan, vilket i hennes fall innebär fem timmar per dag måndag-onsdag. Må-on är vi alltså en enbarnsfamilj i fem timmar/dag och då frågar man sig: vad gjorde vi på mina pappadagar när dottern föddes? För jag minns det som att vi hade fullt upp och att man tyckte att det var tur att jag också var hemma och så. Vad hade vi egentligen fullt upp med då? Kolla så att hon andades när hon sov? Ja, det och att vara fullständig överväldigad av situationen som man ju är första gången. Det är självklart stort andra gången också, men samtidigt har man ett barn som måste tas om hand och henne räcker det inte med mat och sömn för att tillfredsställa. Så livet rullar på liksom.
En nyfödd bebis som inte har kolik eller nåt annat besvärligt är ju inget jobbigt. Sonen sover och när han inte sover vill han ha mat och det är inget jag kan hjälpa honom med. Så jag och svärfar har tapetserat och satt upp innertak i vårt lilla byggprojekt under de här dagarna. Så visst är det bra med pappadagar, men min son behöver mig inte direkt.
Den där “ett barn är inget, vänta tills ni får två-visan” som man har hört stämmer väl till viss del. Ett nyfött barn är inget, det stämmer. Och det tyckte vi inte när vår dotter föddes heller. Vi var beredda på det värsta och fick världens snällaste bebis. Men hon har vuxit upp och det är bra fart på henne nu. Hon är dessutom otroligt viljestark och envis som en ko. Det jobbiga med att få ett andra barn är inte det nya barnet, utan det barnet man redan hade som man inte längre är två mot. Så det är klart att det är skillnad.
Men å andra sidan så är dottern inne i en helt fantastisk fas nu mellan 1 ½ och 2 år. Hon pratar om andra barn när hon är hemma (en kille på dagis och hennes kusin t.ex.). Hon kan säga en hel del ord och förstår jättemycket. Det första hon gör på morgonen är att kolla lillebrors säng och innan hon går och lägger sig på kvällen så pussar hon honom godnatt. Hon sjunger mycket och vill att man ska sjunga för henne. Vid läggdags ikväll var jag t.ex. tvungen att sjunga Santa Lucia två gånger i rad för henne. Det är dessutom otroligt kul att umgås och skoja med henne. Jag skrattade så jag grät två kvällar i rad för ett tag sen. Så det jobbiga glömmer man lätt.
Och emellanåt glömmer jag nästan sonen.
—————-
Now playing: The Besnard Lakes – Devastation
via FoxyTunes
