… nere i dyn.
Man skulle kunna tro att jag har en massa spännande och kanske till och med uppbyggliga historier ur pappalivet nu när jag är nybliven pappa på nytt och allt. Det har jag säkert, problemet är bara att jag inte får tillfälle att sätta mig och skriva ner dem här förrän sent på kvällen, som nu. Och sent på kvällen idag kan jag bara tänka på en sak – Kenny Bräcks plågsamt dåliga tv-program i fyran, Kenny & Vänner. Fråga: hur dåligt kan tv bli?
Han må ha en enorm racingtalang men den har han tyvärr ingen användning för i tv. Och dessvärre har han ingen annan talang som kan komma väl till pass i tv. Han kan mycket väl vara den sämste programledaren som Sverige har skådat.
Dagens program där han intervjuade David Letterman var ändå ett fall framåt jämfört med förra veckan tycker jag. Känslan från förra veckans program när offret, i ordets rätta bemärkelse, var Izabella Scorupco var typ ”skolarbete på högstadienivå”. Idag hade han den gode Kenny nog jobbat upp sig till gymnasienivå iallafall.
Nåväl, det går att hålla på i oändlighet och göra sig lustig över denna milstolpe i uselhet sedd på tv, men det är liksom inget kul när man ser så tydligt hur det gick till när det här programmet kom till, eller hur man nu uttrycker det i mediesvängen.
Jag är ganska övertygad om att det gick till ungefär så här: Kenny Bräck ville göra tv. Någon på tv insåg att Bräcks namn förmodligen har en viss dragningskraft och kan locka en del tittare. Bräcks brist på kvalitet och talang uppvägs av det faktum att Bräck lovar att han kan fixa en intervju med Letterman. Deal!
Men om jag nu tyckte att det första programmet var så dåligt varför tittade jag på det och ännu obegripligare varför tittade jag idag igen? Ja, svaret på första frågan är helt enkelt Izabella Scorupco och på den andra att det förmodligen är samma fenomen som när folk står och glor på olyckor. Det finns en djävul i oss som vill sitta och gottas. Man kan också se det som ett humorprogram, om än ofrivilligt. Men det blir ju inte mindre roligt för det.
—————-
Now playing: Antony & The Johnsons – I Fell in Love with a Dead Boy [bonus; from ''I Fell in Love With a Dead Boy'' EP]
via FoxyTunes
januari 14, 2008 kl 23:49 |
När jag läser detta grämer det mig ännu mer att jag inte såg det.
Beträffande hur det gick till, är jag rätt övertygad om att ursprungsidén kläcktes på någon andefattig brainstorming på TV4. Men allra troligast är att programmet är ett sk format, dvs gjort enligt mall från England, USA eller Holland. Det enda kreativa man har gjort från TV4 är att man har spånat fram lämplig programledare (till ett intervjuprogram där fd idrottsstjärna intervjuar andra kändisar).
Det är i varje fall så det brukar gå till.
januari 15, 2008 kl 22:23 |
Det där vet du utan tvekan mer än jag om. Men kan inte den där Letterman-trumfen spela in ändå?
Jag själv måste iallafall ha med det som en avgörande orsak för att förklara det oförklarliga – att Kenny Bräck får ha ett tv-program trots att han stinker. Jag menar, det måste ju folk på TV4 se också. Det finns ju många fd idrottsmän här i Sverige att ta av, men inte så många som känner David Letterman.
januari 15, 2008 kl 23:15 |
Jag tror kanske inte att du är målgruppen för det första. Det är många som stinker i TV i dag. Men det funkar. Lettermangrejjen spelade säkert in. Lite freakshow är det nog också. Man kalkylerar kallt med att folk tittar för att de är nyfikna och inte inser att de har bevittnat något riktigt dåligt förrän säsongen är över.
januari 18, 2008 kl 23:33 |
Ja, det är väl så illa helt enkelt. Jag får glädjas åt att 4:an sänder Californication också, så det är inte bara skit.