En rapport från Institutet för arbetspolitisk utredning visar att dina chanser att bli chef ökar om du råkar vara pappa. Någon sån ökad chans föreligger dock inte om du är mamma. Om du inte tror mig, läs i DN här eller i SvD här.
Det här är naturligtvis orättvist, ojämställt och odugligt, men på sätt och vis förstår jag logiken bakom den här galenskapen. Om jag skulle agera djävulens advokat skulle jag förklara det ungefär så här: en man som är pappa står för stabilitet, mognad och ansvarstagande. Perfekta chefsegenskaper med andra ord. En man som inte är pappa kan ha dessa egenskaper, men han kan också vara en katastrof. Man vet inte riktigt. En kvinna förväntas alltid vara duktig osv vare sig hon är mamma eller inte. Mammarollen innebär liksom inget lyft för kvinnan, vilket däremot papparollen gör för mannen. Eller?
En del av förklaringen är förmodligen också att en arbetsgivare tänker att en mamma säkert är hemma och vabbar en massa. Det är däremot inte säkert att en pappa är hemma och vabbar lika mycket. Särskilt inte om han är chef. Min chef (som är kvinna) berättade om sina bestyr med få till det med barnen som var hemma och sjuka. När hon tillsammans med sin man (som också är chef) till slut hade löst det konstaterade han att de “delade på det”. I själva verket var hon hemma hälften av dagarna och ordnade barnvakt till den andra hälften. Så går det till när man delar på det.
—————-
Now playing: Erik Bromö – Först & främst
via FoxyTunes
