Det sjunde inseglet. Och Hallelujah!

Bibliskt så det förslår. Men kan det vara annorlunda när den gode Anders Sparring skriver ett inlägg om hur bloggvärlden börjar kännas lite… mja ute. Som ett järtecken hörde jag nämligen på Morgonpasset att julbocken i Gävle har en blogg. Behöver jag säga mer? SvD skriver om det här. Där finns även en länk till den eländiga bloggen som alltså skrivs av en gigantisk halmbock.

Avslutningsvis vill jag faktiskt bekänna att jag fick gåshud av Amanda Jenssens framförande av Hallelujah ikväll. For real. Jag säger som Kishti brukar säga. Om du missade det se klippet här. Kolla även in Amandas MySpace-sida. Hennes egna låtar är inte alls dumma.

—————-
Now playing: Jeff Buckley – Hallelujah
via FoxyTunes

Andra avenyyyyn

Är inte Andra avenyn osannolikt dåligt? Jag har bara sett det lite från avstånd från sidan när jag har stått och vakat vid dottern som vägrar somna på kvällarna numera. När vi står vid sängen så ligger hon åtmistone ner och är still. Går man ifrån henne så sätter hon sig upp och börjar ”prata” och ha sig. Det är lite jobbigt eftersom det aldrig har varit några problem förr. Varför börja nu liksom?

Men alltså. När jag har stått och vakat över min kära dotter så har jag ”råkat” se delar av Andra avenyn när TV:n har stått på. Och jag frågar en gång till: är det inte osannolikt dåligt?

Jag läste en artikel om serien innan den började sändas. I artikeln pratade Peter Emanuel Falck, som gett oss så fina serier som Tre kronor och Rederiet, om att man måste våga ta ut svängarna och att han var en stor fan av Six Feet Under osv osv. Jag vet inte, nu har jag ju inte sett så mycket av Andra avenyn, men jag måste ändå säga att jag inte såg särskilt mycket som ens avlägset påminde om Six Feet Under.

Om han med att ta ut svängarna menar att skapa en fiktiv värld som är helt omöjlig att känna igen sig i eller att överhuvudtaget relatera till så har han förvisso lyckats.

Det brukar vara bra musik i och för sig. Se där, en likhet med Six Feet Under! Ja, dåså.

—————-
Now playing: Asobi Seksu – Strawberries
via FoxyTunes

Lite trams och lite nyttigt

Jag kollade igenom bloggens statistik idag. Det är ju lite kul att ha koll på antalet besökare och sådär. Det brukar också vara roligt att se vilka sökord som fått folk att hamna på just min blogg. De senaste dagarna har sökorden dominerats av en viss del av kvinnans anatomi. Idag såg jag att även en viss annan del av kvinnans anatomi fanns representerad. Sökningen löd:

Gör din egen fitta

Jaa… vad säger man? Vad är det för typ av sida personen vill hitta? Jag förstod inte. Det är väl inte porrsidor? Det här gjorde mig både road och förbryllad så jag återskapade sökningen och hittade detta. Då kom ju saken i nytt ljus. Men frågan kvarstod: varför hamnade denne person (det var i själva verket fyra sökningar med samma formulering) på min blogg? Jag har aldrig, vad jag kan minnas, använt det ordet här. Jag försökte igen att återskapa sökningen, den här gången la jag till namnet på min blogg och fick bl.a. träff på en sida här men inte stod det något om hur man gör sin egen fitta där inte. Men då kollade jag den cachade versionen av samma sida och voilà:

Detta fanns med i min lilla rss-sektion. Case closed. Synd att humorn i det hela därmed försvann.

För att göra den där rutan med den fiffiga pilen du ser ovan har jag använt programmet Jing. Det här är första gången jag använder det, men det verkar vettigt så det kan jag nog rekommendera. Det är som print screen fast smidigare och coolare. Tack Bibliotek 2.0 för tipset!

—————-
Now playing: Amanda Jenssen – For the sun
via FoxyTunes

Äntligen!

Jag skickade just iväg vår uppsats. Den 12/12 är det dags för slutseminarium och vår (Mattias & min) uppsats är äntligen med på tåget. Det har varit en följetong som såg ut att kunna pågå in i oändligheten, men nu ser vi alltså slutet på den här jälva skiten. Ursäkta språket, men det finns tyvärr inget annat sätt att uttrycka det på. ”Jävla skiten” är förresten inte ens i närheten av vad det faktiskt innebär att studera vid BHS i allmänhet och att skriva uppsats vid BHS i synnerhet.

Ett tidigare utbrott av samma orsak finns att avnjuta här. Missa inte kommentarerna. Där ser ni att det inte är mig det är fel på. Det som Marko skriver gillar jag särskilt:

Hela utbildningen suger rejält. Kurserna är i bästa fall meningslösa och i sämsta fall
rentav så att man tappar lusten att leva.

Det är en bra beskrivning av eländet. Ett elände jag hoppas slippa inom en ganska snar framtid.

—————-
Now playing: Ambulance LTD – Ophelia
via FoxyTunes

Mer bara bröst

Mitt inlägg om Bara bröst fick horder av surfare att stranda här. Om det var rörelsen för ökad jämställdhet i simbassängarna dessa surfare sökte eller om det var något av mer pornografisk karaktär de var ute efter är svårt att veta. Om svaret är det förra så finns mer information säkert att hämta på rörelsens egna blogg. Om svaret är det senare är mitt råd att inte ge upp. Gå tillbaka till träfflistan och testa nästa träff.

—————-
Now playing: The New Pornographers – Twin Cinema
via FoxyTunes

…och så säger man att Sverige är jämställt

En rapport från Institutet för arbetspolitisk utredning visar att dina chanser att bli chef ökar om du råkar vara pappa. Någon sån ökad chans föreligger dock inte om du är mamma. Om du inte tror mig, läs i DN här eller i SvD här.

Det här är naturligtvis orättvist, ojämställt och odugligt, men på sätt och vis förstår jag logiken bakom den här galenskapen. Om jag skulle agera djävulens advokat skulle jag förklara det ungefär så här: en man som är pappa står för stabilitet, mognad och ansvarstagande. Perfekta chefsegenskaper med andra ord. En man som inte är pappa kan ha dessa egenskaper, men han kan också vara en katastrof. Man vet inte riktigt. En kvinna förväntas alltid vara duktig osv vare sig hon är mamma eller inte. Mammarollen innebär liksom inget lyft för kvinnan, vilket däremot papparollen gör för mannen. Eller?

En del av förklaringen är förmodligen också att en arbetsgivare tänker att en mamma säkert är hemma och vabbar en massa. Det är däremot inte säkert att en pappa är hemma och vabbar lika mycket. Särskilt inte om han är chef. Min chef (som är kvinna) berättade om sina bestyr med få till det med barnen som var hemma och sjuka. När hon tillsammans med sin man (som också är chef) till slut hade löst det konstaterade han att de ”delade på det”. I själva verket var hon hemma hälften av dagarna och ordnade barnvakt till den andra hälften. Så går det till när man delar på det.

—————-
Now playing: Erik Bromö – Först & främst
via FoxyTunes

Saker som kanske är allmänt känt men en nyhet för mig. Del 1

Jag såg inte på em-kvalet i lördags. Var inte upplagd för det helt enkelt, så jag såg En kärlekshistoria som gick på ettan istället. Det kändes som ett bra val då och det visade sig i efterhand att det var så eftersom ju Sverige blev förnedrat därnere i Madrid. Som den småbarnsförälder jag är somnade jag dock före slutet av filmen.

Idag när jag satt lite sysslolös på jobbet så surfade jag in på IMDB för att se vad huvudrollsinnehavarna har gjort efter En kärlekshistoria. Och när jag klickade runt där så gick det upp för mig att en av Pärs kompisar i filmen (i rollistan på IMDB står det just ”Pär’s buddy”) spelas av samme kille som spelar det unge killen i Döden i Venedig – Björn Andrésen. Som sagt, en sak som kanske är allmänt känt, men en nyhet för mig.

Så här ser han ut i Döden i Venedig och han såg nästan ut så i En kärlekshistoria också. Fast utan sjömanskostym.

Jag rubbade cirklarna

I fredags: Jag ringde till BVC för att boka om tiden för vår dotters 18 månaderskontroll. Jag pratar med nån sorts sekreterare som ber om ett telefonnummer som barnläkaren kan nå mig på, hon kunde nämligen inte nås just då. Jag ger sekreteraren numret till min kollegas arbetsrum eftersom jag skulle lämna mitt eget arbetsrum och befinna mig i närheten av kollegans. En stund senare ringer det och min kollega kommer ut småskrattandes och berättar att den som ringde hade frågat efter min fru. Alltså, barnläkaren hade fått informationen ”någon har ringt från det här numret … och vill ändra tiden på 18 månaderskontrollen för…” Barnläkaren hade då tagit för givet att denna någon var barnets mamma.

Det är väl inget konstigt i det kanske. För det mesta är det säkert mamman som styr med såna här saker. Hennes gissning hade femtio procents chans att vara rätt, medräknat hennes erfarenhet så räknade hon säkert med att sannolikheten var betydligt högre. Det är lite kul att vara en sån person som rubbar cirklarna lite.

Imorgon kl. 16:00 rullar frugan och jag iväg i ett tåg som förhoppningsvis tar oss till Göteborg. På tisdag är det nämligen dags för inspelningen av Postkodsmiljonären.

—————-
Now playing: Johnny Cash – I Hung My Head
via FoxyTunes

Framtiden och bara bröst

Jag tänkte göra två nedslag i veckans nyhetsskörd.

Aftonbladet kör ett framtidstema, precis som Morgonpasset i P3 för övrigt. Har jag missat nåt? Är det internationella framtidsveckan eller nåt? I måndags handlade det om jämställdheten i framtiden. Skribenten Petter Westerman tycker sig se en osund utveckling där jämställdheten består i att männen liksom kvinnorna blir objektifierade och att den här utvecklingen i huvudsak triggas av marknadskrafter. Mannens vaknande intresse för sitt utseende är så klart en marknad som det går att tjäna nya fräscha stålar på för exempelvis sminkföretag. Den svenska grabbigheten håller på att dö ut och istället får vi alltså en fåfäng modeslav som håller sin kroppsbehåring i trim, använder skönhetskrämer och köper designerjeans. ”Detta är inte jämställdhet”, skriver Petter Westerman. Jag instämmer. Men det som gör att jag gillar den här texten ännu mer är när han i slutet verkligen sticker ut hakan och skriver:

Sverige är ett ojämställt, rasistiskt, ojämlikt och homofobiskt land. Och trots att saker ständigt är i förändring kommer det att fortsätta vara så, tills vi gör något åt det.

Jag instämmer även i det och jag tycker att det är skönt att nån äntligen säger det.

Den andra nyheten är denna från Sydsvenskan. Ett gäng kvinnor har badat topless i ett badhus. Det har bildats ett nätverk av feminister, kallat Bara bröst, som hävdar att om män får visa brösten offentligt så ska kvinnor också få göra det. De badhus som kastar ut dem blir anmälda till JämO. Min första reaktion är att det här bara är barnsligt. Ja, det låter ju som ett logiskt resonemang som de för, men problemet är ju bara det att män inte har några bröst. Män har bröstvårtor ja, men ytterst få män har bröst av den kvinnliga modellen. Och om de vill mena att de kvinnliga brösten är fullkomligt neutrala och saknar sexuell laddning så är de ju bara ute och cyklar. Dithän kommer vi aldrig. Och frågar ni mig så är det absolut inget som är eftersträvansvärt heller för den delen.

Men sen drar jag mig till minnes det glada 80-talet då jag var ung. Då var det väldigt vanligt med toplessbad på stränderna. Jag skulle nog vilja påstå att det var ett mode. Det fanns både för- och nackdelar med det modet, men det var hursomhelst vanligt. Så jag tänker, varför inte egentligen? Om kvinnor inte vill ha toppar på sig på badhusen varför ska de tvingas? Jag tror nog att en majoritet av kvinnorna väljer att dölja sina behag för att de vill det och inte för att de är tvungna enligt rådande ordningsregler på ett badhus. Men uppenbarligen så finns det kvinnor som tycker att det är jobbigt att behöva pälsa på sig så mycket när de ska simma. Kvinnor som avundas oss män som kan komma undan med att glida omkring på poolkanten iförda endast ett par minimala Speedos. Det är klart att det är orättvist.

—————-
Now playing: Film School – Sick Hipster Nursed by Suicide Girl
via FoxyTunes

Ofärdiga tankar

Det här inlägget kommer lite halvfärdigt från byrålådan. Jag orkar inte riktigt tänka klart.

Det tar avstamp från ett inlägg, eller egentligen två, publicerade 8 och 9/11, signerade Jon Jefferson Klingberg. Läs dem här och här. Han skriver i det första inlägget att ”den postmoderna, jämnställda, och genusmedvetna mannens projekt är hopplöst” och utvecklar sig sen i det andra inlägget att män blir dubbla förlorare eftersom:

Först får vi ägna våra bästa år åt att dammsuga och stötta våra kvinnor, samtidigt som vår självkänsla nöts ner till botten av att vi aldrig kan överglänsa kvinnorna på deras område. Sedan efter separationen behöver vi återerövra hela jotat inom ramarna för det nya upplägget som i de fall då barn ingår i bästa fall är varanna vecka-livet.

Som sagt, jag orkar inte tänka klart riktigt, men vill ändå posta inlägget i det skick jag har det huvudet för tillfället. Jag tycker han är nåt på spåret här. Och… ja… mycket längre har jag inte kommit egentligen. Finns den lyckade postmoderne mannen? Nej, jag är nog inne på Klingbergs spår – de som försöker verkar inte riktigt lyckade.

Jag tycker att jag försöker. Jag lagar nästan alltid mat, jag tvättar ofta, diskar ännu oftare, det är jag som har gått ner i arbetstid och jag tar hand om vår dotter mycket, särskilt nu när frun börjar bli höggravid. Men särskilt manlig känner jag mig inte. Tvärtom känner jag mig som ett skämt i samvaron med svärfar, svågern eller grannen. Till och med när jag träffar andra pappor på dagis känner jag mig som andra sortering. De glider dit med kostym och slips i sina BMW och sticker sen iväg till sina viktiga jobb. De lämnar ofta sina barn, men hämtar aldrig eftersom de förmodligen jobbar över. Det är ett sånt område vi bor i. Där männen har viktiga jobb och tjänar bra, alltså.

Jag kan inte låta bli att undra hur det gick till att jag blev så misslyckad. I de studentkretsar och, efter studietiden, de slacker/populärkulturkonsument/ungkarlskretsar som jag tidigare har rört mig i, har jag i det närmaste varit en alfahanne. Men nu, i ”vuxenvärlden” är jag en urskiten äppelskrutt. Till ingen nytta.

De här tankarna kanske säger mer om min egen bild av mig själv än om omvärldens. För det är väl så att jag, även om jag absolut inte strävar efter den traditionella mansrollen, så är det den jag mäter mig själv mot. När jag bytte till vinterdäck i helgen kände jag mig otroligt manlig till exempel, för att byta till vinterdäck är sånt som män ska göra. Men jag inbillar mig att det inte bara är jag som mäter mig mot den traditionella mansrollen. Utomstående mäter mig också. Eller gör de inte det?

Sverige är iallafall bäst i världen på jämställdhet rapporterar Dagens Industri. Tidningen Norra Västerbotten tar upp samma nyhet men gör en snygg vinkling på det: Om Sverige nu är så jävla duktigt på jämställdhet hur kommer det sig att nya JämO Anne-Marie Bergström tjänar mindre än Claes Borgström som tidigare satt på posten? Det kan man sannerligen undra.

Man kan tillägga ytterligare en undran: Om jämställdhet i den tappning som vi har i Sverige idag genererar en armé av män som känner sig misslyckade, hur ska det då gå?

—————-
Now playing: Those dancing days – Hitten
via FoxyTunes

Det gick ju bra för Caesar

Eftersom den lille parveln som ligger och skvalpar i fruns mage ska förlösas med planerat kejsarsnitt så vill jag absolut inte läsa såna här nyheter! Frun ville ha kejsarsnitt förra gången det begav sig också. Den gången var jag benhård motståndare till det. Då visade jag upp såna här artiklar och argumenterade väldigt ihärdigt emot henne. Det blev till slut en naturlig förlossning. Eller naturlig egentligen, den kändes allt annat än naturlig. Det blev en vaginal förlossning, och den var segdragen och plågsam. Så när frun den här gången började tala om att kräva kejsarsnitt, så var jag helt med på den linjen. Vill hon inte utsätta sig för samma tortyr igen så tänker jag inte tvinga henne. Faktum är att jag är lättad, även för egen del, att slippa den pärsen.

Vad gäller den här artikeln och andra rapporter om faran med kejsarsnitt? Tja, det gick ju bra för Caesar. Eller berodde hans epilepsi på kejsarsnittet kanske? Och tänk om hans pederasm berodde på sättet han förlöstes på! Hemska tanke! Nej, allvarligt talat, det är klart att man blir lite orolig. Men samtidigt blir jag lite irriterad över att dylika artiklar alltid blåses upp så stort när det inte råder enighet om att det är farligt. Jag sållar mig till bloggen Vilket liv! som kallar det skrämselpropaganda.

—————-
Now playing: Land Of Talk – Speak To Me Bones
via FoxyTunes

Inte för att jag saknar henne, men – vad hände med Feven?

Jag hittade den här spännande nyheten på SvD:s sajt idag. Maffians tio budord. Självklart blir man nyfiken och vill läsa, men jag blev lite besviken. Jag vet inte varför egentligen. Vad hade jag väntat mig? Hursomhelst så kom maffians tio budord mig att tänka på hiphopens tio budord, som Feven sjöng om i den sanslöst usla hiphoplåten Dom tio budorden. För er som inte kommer ihåg denna one hit wonder-artist så kan jag berätta… tja inte mycket egentligen för hon var ju känd så jävla kort tid att man hann inte riktigt reagera. Men hon var en svensk hiphopartist. En kort artikel i Wikipedia finns här. Obs, kolla in henne tacktal på Grammisgalan. Surrealistiskt.

Hon hade sina femton minuter i rampljuset och försvann. Jag sörjer inte ett dugg, men kunde inte låta bli att undra lite, så där som man kan göra ibland. Vad hände sen? Jag googlade lite, men föga framgångsrikt. Spåren slutar liksom för ett par år sen. Och redan under förra året började folk fråga sig samma fråga som jag nu, sent omsider, ställer. Kolla t.ex. tråden på Flashback eller det mycket underhållande inlägget och de ännu mer underhållande kommentarerna på Stationsvakt.

Och även om det bara var ett påhitt så kommer jag hädanefter ta uppgiften om att Feven numera är bosatt på Grönland, är gift med Sonny Bonos och Chers dotter Chastity Bono och föder upp får som en sanning. Det är vad som har hänt med Feven.

—————-
Now playing: Ambulance LTD – Ophelia
via FoxyTunes

Könsroller – det ska börjas i tid

Pija Lindenbaum var gäst i Morgonpasset i P3 imorse. Hon pratade om sin underbara bok Kenta och barbisarna som handlar om Kenta som är bra på fotboll, men helst vill leka med tjejerna och deras Baribiedockor. En bok om en kille som vågar utmana de traditionella könsrollerna med andra ord. Sånt gillar vi här! Hon verkade vara en trevlig figur den där Pija också.  Det blev en trevlig stund vid radion där på morgonkvisten.

När jag hade lämnat dottern på dagis och gick över gården på väg till bilen så gick jag förbi två killar i femårsåldern. Den ene sa med myndig stämma till den andra ”blå ä’ en killfärg”. Den andre höll med, men tydligen inte tillräckligt entusiastiskt för den förste kände sig tvingad att upprepa sitt påstående, med emfas ”blå e’ en killfärg”. ”Ja, ja”, svarade den andra. Det ska börjas i tid.

Man skulle kunna säga att de här killarna, eller kanske framför allt den ene, stod och gjorde kön. Att göra kön är titeln på en bok som jag nyligen läste ut. Den handlar om att det här med könets betydelse för hur vi är, att män är på ett sätt och kvinnor på ett annat, är något som vi själva har skapat. Det finns ingen väsentlig skillnad, förutom de rent fysiologiska. När vi exempelvis säger att män av naturen är på ett visst sätt säger vi egentligen bara att vi förväntar oss och accepterar att män beter sig på ett visst sätt. Och själva vitsen med boken är att påpeka att i de allra flesta fall är det kvinnor som förlorar på att det är på det här viset. Till exempel kan ett beteende som gör män till respektingivande hjältar göra kvinnor till föraktade skurkar.

Det är en mycket angelägen bok som jag önskar att alla föräldrar läste. Och många andra skulle nog behöva läsa den också. Jag störde mig dock lite på essästilen den är skriven på. Den är lite för ”pratig”. Dessutom kan jag tycka att resonemanget är lite märkligt ibland: det finns ingen skillnad på män och kvinnor, det finns inget manligt respektive kvinnligt beteende, men män beter sig som svin och måste ändra på sig och kvinnor ska bli lite mer som männen.

Men det kanske är för att jag är man jag reagerar så?

—————-
Now playing: Tracy Chapman – Baby Can I Hold You
via FoxyTunes

Varför detta intresse för gamla män?!

Dagligen hamnar drösvis av surfare här efter att ha sökt på ”old man”. Anledningen är det här inlägget. Det är tydligen fotot som heter old man, eller nåt sånt, så det förvånar mig inte att de hamnar här. Det som förvånar mig är själva sökningen. Kan nån förklara för mig: varför detta intresse för gamla män? Eller är det folk som vill ha information om Neil Young-låten Old man? I så fall. Håll till godo!

Neil Young Old Man

Århundradets brott

I dagens blad fastnade jag för denna braskande nyhet. En 25-årig student har blivit haffad för att han var iklädd en polisskjorta inne på en studentkrog här i Linköping. Jag vet att det är ett brott och kan tänka mig att det är ganska bra att det är på det viset, men ändå… Killen var på lokal och festade tillsammans med polare. Han gick inte, vad jag kan förstå, omkring och låtsades att han var polis inne på stället. Vakterna som anmälde honom hade nog inga större problem att se att killen inte var polis på riktigt. Eller så var det precis det de hade. Mina tankar om vakter är inte höga.

Förmodligen var det så här det gick till: Vakterna förstod, efter att ha grubblat ett tag, att 25-åringen inte var en riktig polis. Arga och förnärmade för att de nästan blivit lurade bestämmer de sig för att anmäla killen. De har någon gång snappat upp att det faktiskt är olagligt att iklä sig uniform och ”föregiva allmän ställning”. Rätt ska vara rätt och eftersom de själva inte kom in på polishögskolan och aldrig kommer att få dra på sig en polisuniform så ska ingen annan få göra det olovandes heller. Så det så!

—————-
Now playing: Tapes ‘n Tapes – Crazy Eights
via FoxyTunes