Jag har haft bättre dagar. Svensexa med gamla vänner och dryckesbröder förra helgen. Slutade med att en jävla idiot (ej deltagare på svensexan) slog en flaska i huvudet på mig vilket renderade i tre stygn i ögonbrynet. Lagfest den här helgen. Slutade med en fjortisfylla (detaljerna besparar jag er). Det stora vemodet rullade in med kraft igår. Jag dövade ångesten med trädgårdsarbete och det funkade rätt så hyggligt. Imorse kände jag att vemodet ingalunda hade rullat vidare. Det var kvar. Att gå till jobbet såna dagar är tungt. Jäkligt tungt. Därför blev jag inte direkt ledsen när det visade sig att dottern hade feber. Istället för ångest på jobbet blev det alltså ångest hemma vilket är att föredra. Dessutom var ju som sagt dottern sjuk så jag kunde koncentrera mig på att vårda henne och lägga mig själv åt sidan.
Det är en av de saker som jag gillar med att vara pappa – att jag har nån annan att tänka på som är viktigare än jag själv. Det är iochförsig ganska egocentriskt att tänka så antar jag, men det hade varit än värre om jag inte tänkte så. Hursomhelst så är det lätt att glömma bort sin bakfylleångest när man tillbringar en dag med sin dotter. Den upplöstes nån gång under dagen. På eftermiddagen kände jag mig inte som ett kronvrak längre. Man kan liksom inte vältra sig i sitt eget elände när en sprudlande (trots drygt 38 graders feber) 16 månaders tjej säger ”pappa” och pekar på en.
Jag sitter och lyssnar på Kents nya skiva. Som gammal Eskilstunabo måste jag givetvis ha en uppfattning om Kent. Man hör ofta att man antingen älskar eller hatar Kent. Det stämmer inte tycker jag. Eller, det fanns en tid då jag älskade Kent. Första skivan älskade jag. Andra också. Men sen försvann kärleken. Isola tyckte jag var rätt kass när den kom. Det kändes då som att jag var ganska ensam om att inte avguda den. Och sen var tiden då man dyrkade artister förbi, även om jag gillade Hagnesta hill. Så nu tycker jag att de är ett, bland många, bra band.
Nya skivan verkar vara helt ok. Svårt att säga när jag bara har lyssnat på den en gång. Men som sagt, det är inte kattskit. Fast fortsätter de att utvecklas åt samma håll så kan de snart bilda filial till Depeche Mode. Men det är väl inget fel i det. Det finns sämre håll att utvecklas åt.
Dottern gillar Ingenting. Häromdagen började hon headbanga i bilen när den var på radion.
—————-
Now playing: Kent – LSD, Någon?
via FoxyTunes
