Jag har liksom många andra gått ner mig i Facebookträsket. Det började med att jag registrerade mig för några veckor sen, bara för att se vad det var för nåt som alla pratade om. Egentligen tycker jag inte alls om såna där communities, de stjäl bara tid och jag trodde att jag inte hade nåt behov av nätverkande, så jag såg mig omkring lite därinne och tänkte ”jaha, nu vet jag vad det är iallafall” och gick vidare med mitt liv. Jag har även en MySpace-sida som jag har varit inloggad på högst två gånger. Men så började det droppa in mejl om att personer hade hittat mig och det var vänskapsband som skulle bekräftas och filmtester som skulle göras och hej och hå. Så jag smög mig igen och ganska snart var jag fast. Jag tycker trots allt att det är rätt häftigt att hitta folk som man kände en gång i tiden och återknyta nån slags kontakt.
Eftersom jag är hopplös på att hålla kontakten med andra än mina allra närmaste vänner, och ganska dålig på det med förresten, så kan det här vara min räddning. Nu har jag ett antal personer som jag gillar lättillgängliga, personer vars telefonnummer eller mejladress jag sen länge har glömt, tappat bort eller aldrig ens haft. Det är inte så dumt faktiskt. Men det är en tidstjuv utan dess like, så jag ska försöka att hantera det här så det inte spårar ur till ett missbruk.
Vet inte varför, men jag kände ett sug efter att se videon till Ratamahatta av Sepultura idag. Kolla in om ni inte har sett den. Bra låt, grym video!
Sepultura – Ratamahatta
