I Linköpings kommun erbjuds man numera inte mindre en två ultraljud. Det första i vecka 12-13 där nånstans och det andra under vecka 18-20. Vid det andra ultraljudet finns det möjlighet att få veta vilket kön fostret har. Bland folk vi känner som har varit på det här andra ultraljudet så är det ungefär fifty-fifty om de har fått veta eller inte. En del sköterskor tycker att det är för vanskligt att ge ett besked och låter därför bli. Som de sa till hustruns brorsa med sambo ”vi vill ju inte att ni ska springa hem och måla barnkammaren rosa och det sen visar sig att jag hade fel”.
Vi var på det andra ultraljudet i torsdags. Vi ville veta könet. Och vi fick veta.
Lite förvånande så vill de flesta som jag har pratat med veta. Överraskningsmomentet är ju väldigt häftigt kan man annars tycka och borde kanske få folk att avstå från att ta reda på könet i förväg. När vi väntade vår dotter ville jag absolut inte veta i förväg, men min fru ville. Och jag fick, för en gångs skull, som jag ville. Nu ville frugan veta igen och jag lät mig övertalas, vilket inte var svårt. Jag var fruktansvärt nyfiken på vad det är som ligger där i magen. Jag var extra förväntansfull eftersom jag oerhört gärna ville ha en pojke. En av varje, det är ju så det ska vara liksom. Så vi frågade helt enkelt sköterskan om hon kunde se. Och det kunde hon. Hon slängde visserligen fram en hel bunt brasklappar strax därpå, men jag tror hon var rätt säker på sin sak trots allt.
—————-
Now playing: Morrissey – The Youngest Was The Most Loved
via FoxyTunes
augusti 29, 2007 kl 08:44 |
Hallå! Vad var det då? Nu vill man ju veta. Jag tippar på flicka igen. Nå?
Jo föresten, släpp det där med snuset. Det är inte farligare än vanlig mat.
augusti 29, 2007 kl 22:21 |
Har aldrig riktigt fattat laddningen i det här. Jag kan fatta att man inte vill veta. Men jag är fascinerad över alla som inte förstår att vissa vill veta.
Själva kollade vi andra barnet och pröjsade väl 500 spänn för det eftersom vi bor i underbara Västra Götalandsregionen. Skälet var samma som för dig, vi ville ha en tjej eftersom vi redan hade en kille. Och vi ville att själva förlossningen skulle bestå av odelad glädje – inga besvikelser. Det var en kille till (världens bästa naturligtvis). Vi var besvikna en dag, kanske en vecka. Sen laddade vi för att få ett riktigt radarpar…
augusti 29, 2007 kl 22:23 |
Anders: Det var precis den här typen av respons jag väntade på! Och jag väntade… och väntade… Måste slipa min teknik.
Jag tippade också på en flicka. Hade fått för mig att jag var en flickproducerande man. Men jag hade fel. Det såg ut att vara en pojke som låg där och sprattlade.