Jag läser en intressant artikel på SvD:s nätupplaga – Det fula könet slår tillbaka. Den avhandlar män och vårt förhållande till utseende och skönhet. Det konstateras att utvecklingen går mot mer och mer fåfänga män. Visst får man se det som en framgång att man som man är tillåten att bry sig om hur man ser ut. Men vårt förhållande till skönhet är fortfarande komiskt komplext.
Jag minns reaktionerna i lumpen när jag tog fram hudkräm och smorde in mig i ansiktet. Jag var ju såklart bög som använde sånt. Men det gick lätt att skoja bort det, vilket tyder på att jag kanske inte var ute på så tunn is trots allt. Redan då hade väl vi unga män börjat bry oss om vårt eget utseende.
Just den där kopplingen mellan intresset för det egna utseendet och homosexualitet gör det här så roligt. Det går inte annat än att le åt framställningen om fotbollskillarna som gör sig fina till kvällen och ju mer de ser och tar på varandra desto starkare blir det verbala avståndstagandet till homosexualitet och femininitet. Och påpekandet att reklam för skönhetsprodukter som riktas till män ofta innehåller en kvinna som för att visa att killen i annonsen minsann inte är bög. Det är komiskt.
Det kan fan inte vara lätt att vara ung man nuförtiden. Man ska se bra ut, bry sig om hur man ser ut, vårda sitt utseende, men man måste passa sig så att folk inte tror att man är bög. Och det vet väl alla att män som bryr sig om och vårdar sitt utseende i regel är bögar? Är detta kanske är den absolut svåraste frågan som män har att förhålla sig till? Hur långt kan jag gå i vårdandet av mitt yttre utan att tappa greppet om min heteromanlighet?
Tja, allt är relativt. Det som är tabu idag är ok imorgon. Jag minns till exempel när det bara var porrskådisar som rakade pungen.
—————-
Now playing: The Shins – Phantom Limb
via FoxyTunes
augusti 23, 2007 kl 10:12 |
Det är en myt att män generellt sett skulle vara fula!
Apropå rubriken. En produkt av den manliga heterosexuella blicken, skulle man kunna säga. För i våra ögon (alltså heterosexuella kvinnor) har ju alltid männen varit det åtråvärda könet. Skämt åsido, ett citat som jag fastnade för i artikeln var:
”Kvinnor lär ha lidit mest av skönhetsidealen genom historien, men kraven på män har också varit stora. Det har alltid varit omanligt att erkänna att man känner sig förtryckt, säger David Tjeder, genusforskare och historiker.”
augusti 23, 2007 kl 20:41 |
Är det verkligen bögigt med hudkräm. Är det manligt med torr hy eller att åldras i förtid? Jag har lite svårt att tro det. Det är ju en sak att sminka sig, det är annorlunda, vad man än säger, hur man än gör. Men egetligen so what?
augusti 23, 2007 kl 21:45 |
Anna-Stina: Jo, visst är vi rätt fula
Det är omanligt att erkänna att man känner sig förtryckt och jag tror inte att så många tar en man som säger att han känner sig förtryckt på allvar.
Idépappan: I lumpen är väl allt som avviker bara en liten gnutta från det ”traditionellt manliga” bögigt. Men som sagt, det var ingen stor grej. Den vanliga logementejargongen helt enkelt, som kan vara rolig ibland och väldigt sunkig ibland.