Glädjen var stor på SvD:s ledarredaktion när de grävde fram, vad man trodde var, en mycket gammal text bakom kaffeautomaten. Glädjen utbyttes dock hastigt mot besvikelse när det visade sig att texten inte alls var särskilt gammal, trots att den stank gammal död råtta. Eftersom ingen annan hade kommit på något att skriva så publicerades kolumnen, mest på skämt på SvD:s webb av en, troligtvis, överförfriskad redaktör vid midnatt idag.
Ärligt talat, vad är detta? 95 procent av alla missbrukare på Sergels Torg kommer från splittrade hem, blir jag upplyst om. Undrar vilka chanser jag har? Är det plattan nästa? Mina föräldrar skiljde ju sig förra året. Och de ”nya rönen” om att familjen inte är en social konstruktion, den sitter i hjärnan. Familjen ja, den stora familjen med mormödrar, farfädrer, mostrar, svågrar, tremänningar osv; Kärnfamiljen tror jag inte är något annat än en social konstruktion. Annars ”kröp” den in i hjärnan väldigt sent i människans utveckling.
Det är klart att familjen är viktig. Jag är själv uppvuxen i en gammal hederlig kärnfamilj och håller som bäst på att underhålla en ”ny” kärnfamilj. Jag tror på konceptet, men jag tror inte att Claras liv blir förstört om hennes föräldrar skulle skilja sig. Och jag tror att barns liv kan fördärvas även inom kärnfamiljens ramar.
Och jag gillar inte heller den nedlåtande tonen som används i omnämnandet av dagis och andra funktioner i samhället som är upprättade för att hjälpa familjer. För Elise Claeson som har författat detta snömos är det bara vårdnadsbidrag som duger.
Rent spontant reagerar jag negativt på idén om vårdnadsbidrag, men det kanske är en ren reflex. Jag är beredd att kompromissa. Ja till vårdnadsbidrag, men enbart för pappor. Det blir en skön jämställdhetsnöt.
—————-
Now playing: The National – Brainy
via FoxyTunes
augusti 21, 2007 kl 06:14 |
Tack för ett bra inlägg. Jag skrev just … i min blogg. Det jag läste i denna kolumn igår kväll slog undan fötterna på mig … men min historia är just den att jag lever själv med mina tjejer. Och försöker göra det allra bästa av den situation vi hamnade i. Det är tungt att läsa sånt där då. Men jag blev glad över att hitta din blogg
augusti 21, 2007 kl 11:33 |
Tack så mycket, det värmer!
Jag förstår din reaktion på kolumnen. Väldigt respektlöst skrivet tycker jag.
augusti 21, 2007 kl 18:04 |
Kan inte annat än att fullständigt hålla med dig. Elise Claeson är, om du inte redan känner till det, en fullfjädrad biologist som menar att kvinnor ska vara med barnen och att männen ska hålla sig borta från dem, ty de är olämpliga. Männen ska helst vara som Mikael Persbrandt, menar hon, och släpa hem köttet till middagen. Jag antar att hon menar den mediala bild av Persbrandt som florerar eftersom jag betvivlar att hon känner honom privat.
Hon spottar på alla ensamstående och hbt-personer som inte vill eller har klarat av att leva kärnfamiljslivet.
För övrigt är din idé om vårdnadsbidraget en rätt spännande tanke. Jag skrev en gång om ett kvoterat vårdnadsbidrag, nästan samma tanke som du. Kolla vetja. http://www.expressen.se/1.378795
augusti 21, 2007 kl 21:18 |
Jag har haft tur och lyckats undvika Elise Claeson, tills nu. Det du upplyser mig om angående henne visar att det inte är någon trevlig bekantskap.
Jag läste vad du hade skrivit i Expressen. Som sagt, nästan samma tanke. Bra skrivet!
augusti 23, 2007 kl 13:23 |
Klockrent!
augusti 26, 2007 kl 11:21 |
Elise Claesson får det att krullas av obehag i mig, det här är ju inte det första fullständigt hjärndöda inlägget hon gör. Förra gången presenterade hon populärvetenskap som vetenskap – bara en sån sak!
Verkligt bra inlägg, ska nog gräva lite djupare här i din blogg
oktober 16, 2007 kl 20:50 |
Det bästa Elise Claeson hade kunnat göra för sina egna barn hade troligen varit att hålla sig så långt borta från dem som möjligt, alternativt anmält sig själv till socialen. Hon har nämligen sagt offentligt att det är bra och viktigt att slå barn och att hon slagit sina egna barn. Det var hon stolt över!
Till den ledsna ensamma mamman som tagit åt sig av vad puckot sa vill jag säga följande:
Ja, det pratades väldigt mycket på 70 och början av 80-talet om att ensamma mammors barn blev värstingar. Men idag vet vi att det inte främst berodde på att de vuxit upp med ensamstående mammor, utan på att de aldrig var riktigt önskade av sin mamma och därför självklart kände av att de inte var välkomna till Världen. Fri abort existerade nämligen inte när de här värstingarnas mammor blev gravida. De kvinnor som väljer att behålla barnet idag trots att de vet att de kommer att leva ensamma med dem har ofta gjort ett väldigt genomtänkt val och barnen är mycket välkomna.
Sedan undrar jag varför kärnfamiljen är så viktig enligt Elise om nu männen ändå inte ska umgås med sina barn utan bara dra in pengar så att frun kan vara hemmafru. Jag får inte ihop det.
En känd barnläkare sa en gång: Det är mycket lättare för ett barn till en ensam förälder att förstå att det bara har en förälder än för ett barn i kärnfamilj att förstå att det har två men den ena är aldig hemma och har varken tid eller lust att ägna sig åt barnet.
oktober 19, 2007 kl 13:24 |
Lisa: Bra synpunkt det där med vad männen egentligen har för funktion om hennes resonemang följs. Och ensamma mammor får ju inte finnas, så ja… hur tänker hon?!