Egentligen har jag inget vettigt att säga, men jag har tid över och sitter vid datorn så jag tänkte att va fan, lite kluddrande i bloggen kanske piggar upp.
Vädret till trots har jag glidit in i det fullkomliga semesterkomat. Jag har varken koll på omvärlden eller min närmaste omgivning längre. Vårt hem är en byggarbetsplats där fadern och svärfadern jobbar i sitt anletes svett, svärmor servar med mat och fika och min hustru, som har semester, ser efter Clara. Jag själv varierar mellan att titta på/försöka hjälpa till när gubbarna jobbar, ta hand om Clara när frugan av nån anledning gör nåt annat och att göra nåt helt annat som när jag idag åkte till tippen med ett släp ris från häckklippningen.
Vardagen ser med andra ord helt annorlunda ut mot det jag har vant mig vid. Pappaledighet och markservice har bytts mot nåt diffust och det är både skönt och inte skönt. Tidigare visste jag iallfall vad jag skulle göra. Nu gäller det att leta upp nåt som jag kan göra. För även om det skulle vara skönt att sätta sig på altanen och läsa en bok så kan jag ju inte göra det när det jobbas runtomkring mig. Det positiva med hela situationen är att det dåliga vädret inte stör så mycket när man har fullt upp som fallet är här. En annan väldigt positiv sak är att det jobb som utförs, företrädelsevis av pappa och svärfar, innebär att huset utrustas med ytterligare två sovrum, vilket behövs. Ska bli otroligt skönt när det är klart.
Bokläsning har det blivit litegrann på kvällstid. Volvo lastvagnar av Erlend Loe har jag avverkat och nu är jag inne i Drömfakulteten av Sara Stridsberg. Båda är böcker som har legat och pockat på min uppmärksamhet ända sen förra bokmässan då jag hörde respektive författare berätta om sina böcker. Något de gjorde så bra så att jag kände att jag var tvungen att läsa dessa böcker, nån gång. Nån gång blev således nu och jag har följande omdöme att ge. Den förstnämnda är jag lite besviken på. Erlend Loe är en av mina favoritförfattare. Jag gillar Naiv. Super väldigt mycket och Expedition L är av de bästa böckerna som jag har läst på senare år. Volvo lastvagnar infriar inte riktigt mina högt ställda förväntningar. Den är rolig och så och den karakteristiska Loe-stilen finns där. Jag tror det är personerna i boken som känns lite… jag vet inte… overkliga kanske. Och en smula ointressanta också faktiskt.
Drömfakulteten har jag inte läst färdigt än, ca 100 sidor återstår, men jag dristar mig till att redan nu säga att jag tycker om boken. Jag brukar ha svårt för dylika texter, dvs poetiskt målande och drömska texter. Jag brukar vilja ha en högre konkretionsgrad. Men här funkar det måste jag säga. Mycket fascinerande läsning. Hoppas det håller hela läsningen ut.
