Professor Marian Radetzki föreslår att vi ska skrota svenska språket och övergå till att tala engelska istället. Först blev jag ordentligt upprörd när jag läste Radetzkis ”anspråkslösa förslag” på essäsidan i DN, men efter att ha läst igenom texten och funderat lite och insett det omöjliga och befängda med förslaget känner jag mig mer sansad.
Han har en poäng med att det finns stora vinster med att bedriva forskning på engelska det förnekar jag inte. Att svenskan sen länge har förlorat sin betydelse som forskarspråk i Sverige må vara sorgligt men förmodligen ofrånkomligt. Att utvecklingen kommer att gå ännu längre och att engelskan blir vad latinet var på medeltiden – ett lingua franca i lärda kretsar är inget jag välkomnar, men icke desto mindre verkar det peka åt det hållet. Så långt kan jag alltså hålla med Radetzki. Svenskan har ingen framtid inom vetenskapen, låt oss använda engelska istället. Det görs ju redan så det är inte mycket att bråka om.
Men varför WHYYY! ska vi gå ännu längre och överge vårt modersmål helt och hållet? Det fungerar ju alldeles utmärkt att konversera, skriva poesi och låttexter, läsa nyheter och tänka abstrakta tankar med. Radetzkis argument är att vi med engelskan som modersmål kommer att kunna göra ännu större avtryck och intryck på omvärlden eftersom vi når ut över hela världen. Som det är nu är engelskan vårt andra språk och ett andra språk lär man sig inte helt tillfredsställande och på så vis kommer vi svenskar alltid att ha ett handikapp om vi inte anammar engelskan som modersmål.
De forskare och lärde män som vill börja tala engelska istället för att lyckas bättre internationellt i sitt arbete kan det väl vara fritt fram för att göra så, men jag tycker inte att de ska diktera villkoren för hela svenska samhället. Det är säkerligen många som känner sig fullt tillfreds med sin skolengelska.
Om man bortser från alla motargument som har med svenskans förtjänster, vårt kulturarv osv att göra eftersom de ytterst är av emotiv karaktär, så kvarstår ändå ett – hur ska det gå till när svenskan byts ut mot engelska? Radetzki hyser ingen större förhoppning om att hans förslag ska realiseras inom överskådlig framtid och har därför inte tänkt igenom tillvägagångssättet för det här projektet. Det är synd för det hade varit intressant att höra exakt hur han tänker sig att det här ska gå till. Jag tror inte att det låter sig göras så lättvindigt som han tycks tro när han drar exempel på hur invandrare snabbt lär sig det nya hemlandets språk och redan vid andra generationen behärskar det till fullo. Skillnaden där är ju att invandrare har hjälp av att vara beblandade med folk som talar språket ifråga som sitt modersmål, så skulle ju inte vara fallet om alla svenskar plötsligt började tala engelska. Första generationen skulle tala halvtafflig skolengelska som gradvis eventuellt förbättrades. Andra generationen skulle födas in i ett samhälle som inte behärskar sitt eget språk och skulle följaktligen inte heller nå upp till några större höjder i engelskan, osv.
Nu är jag ingen expert på språkinlärning på nåt sätt, men tror mig veta att inlärningen av det första språket med fördel sker i en omgivning där språket ifråga används som modersmål. Andra generationens invandrare har inte den omgivningen i hemmet, men utanför hemmet finns den.
Med andra ord tror jag att det här är ett dåligt förslag helt enkelt. Om det sker på naturlig väg, det vill säga att vi gradvis, utan att tänka på det, ersätter svenskan med engelskan och till slut talar engelska är det säkert möjligt att vi når dit Radetzki vill komma. Den som lever får se.
Essän verkar för övrigt vara en sammanfattning av idéer som presenterades i Marian Radetzkis bok Sverige! Sverige! Fosterland? som SvD skrev så här om tidigare i år.
Apropå språk så hörde jag en rätt rolig grej på Morgonpasset igår (tror jag). Det var i lyssnarfrågesporten och en fråga löd ”vad är Svenska akademiens valspråk?” Rätt svar är ”snille och smak” men den tävlande tänkte inte på Horaces gäng utan förmodligen på reggaegruppen Svenska akademien och svarade ”skånska”.
