Sådan är kapitalismen…

Nej det här ska inte bli nåt planekonomiskt brandtal. Rubriken syftar på en mycket intressant fotobok som jag läste om i SvD, Övergivna platser. Nu är boken är förvisso inte antikapitalistisk, men det är trots allt kapitalismen som är den bakomliggande orsaken till varför de övergivna platserna är just övergivna. Men det är inte alls det som intresserar mig, eller författaren/fotografen Jan Jönmark heller för den delen. Det är som han säger något skrämmande och fascinerande över platser som har lämnats till sitt öde. Det har jag tyckt ända sen jag läste Lucky Luke som barn och han kom till nån spökstad där i vilda västern. Saloondörrar som hängde på trekvart, gamla guldvaskarpannor som låg och skräpade. Möjligen bodde begravningsentreprenören kvar, men annars totalt dött.

På SvD:s sajt kan man även se bilder från boken. Otroligt fascinerande och fantasieggande och som sagt skrämmande på nåt sätt. Det finns dessutom en webbplats med ännu fler övergivna platser.

Ögonblick som jag kommer ihåg från barndomen är när man hittade en, till synes, övergiven stuga ute i skogen som man utforskade. Hur spännande var det inte att smyga fram och kika in igenom fönstret, tycka sig se nån därinne och springa hem livrädd? Dagen efter kanske man gick tillbaka, konstaterade att stugan faktiskt var övergiven varpå man tog en sten och krossade en ruta.

Inte så långt ifrån vårt hus ligger en övergiven fabrik, en sån där gammal sak med tegelskorsten ni vet. Den står kvar och skämmer grannskapet eftersom markägaren inte får tillstånd att bygga bostäder på tomten och därför skiter i att göra nåt åt det. K brukar skärrad säga att dit får dottern absolut inte gå och leka när hon blir större. Nej, instämmer jag och fantiserar samtidigt om hur spännande det skulle vara att vara barn och gå dit och utforska. Jag kanske ska gå dit med dottern en dag.