Prisa Gud här kommer dagisplatsen!

Just som jag gick och filade på ett inlägg om det till synes hopplösa köandet till dagis kom det igår som ett brev på posten – ett brev på posten med beskedet att dottern har fått en dagisplats. När jag läste upp brevet för K i telefonen kände jag en enorm lättnadskänsla. Att osäkerheten om hur det skulle bli med dagisplats tyngde mig så var jag faktiskt inte medveten om. Däremot har jag noterat att jag alltid snackar dagis med andra föräldrar, men det är inte bara jag som för det på tal. Det är väl så att dagisfrågan finns där för alla med barn som är ca 1 år. Det har hur som helst blivit hejdlöst mycket dagissnack på sistone. För det mesta med rätt så dystra förtecken och en beklämmande ovisshet inför framtiden.

En pappa på babysimmet berättade att han under ett telefonsamtal med den köansvariga kvinnan i kommunen, i frustration utbrast att han skulle kunna sköta kön på ett bättre sätt själv. ”Nu ska vi inte bli såna”, sa hon. Faktum är att det har funnits skäl att oroa sig. Folk som bor i ena änden av stan får en garantiplats i andra änden, eller ingen plats alls och får använda garantidagarna för att stanna hemma ett tag till. K:s brorsa och sambo fick ta hjälp av farmor och mormor för att passa deras son när de började jobba. Lokaltidningen Corren skrev vid nåt tillfälle om den oroväckande långa kön till barnomsorg som är just nu. Så det är inte utan att man drar en lättnadens suck.

För alla småbarnsföräldrar är förmodligen det jag hörde på radion imorse ett välkommet förslag. Även SvD skriver om Folkpartiets förslag om att kommuner ska tvingas betala skadestånd till föräldrarna om de inte ordnar fram en dagisplats i tid. Ett mycket bra förslag tycker jag.