Här kommer ett inlägg som har legat och samlat damm på skrivbordet pga driftsstörningar hos Telia och tidsbrist hos mig. Så om du blir alldeles skogstokig av gamla nyheter så bör du kanske sluta läsa här.
Det har varit världsboksdagen och det har skrivits en hel del om bibliotek och läsning i pressen. Tänkte jag skulle ge min professionella syn på ett axplock av artiklarna. Jag börjar med den roliga och äldsta nyheten.
9 av 10 svenskar anser att det är välinvesterade skattepengar som går till biblioteken. Tjoho, tack för stödet svenskar!
Och så har en kanondebatt blossat upp igen. Bokhororna Johanna K och Johanna Ö skriver bra inlägg här och här om skolan i Skogås som har upprättat en egen kanon för eleverna. Det är med anledningen av den här artikeln i DN som frågan vad som är bra och dålig litteratur återigen pockar på ett svar.
Litteraturpedagogen Lena Kjersén Edman säger bl.a. att det visst spelar nån roll vad barnen läser på samma sätt som det spelar en roll vad barnen äter. Att läsa dålig litteratur är alltså lika skadligt som att basera sitt kostintag på godis enligt Kjersén Edmans logik. Precis som bokhororna tycker jag att jämförelsen känns lite kass. För visst är det så att man måste börja någonstans. Jag tycker att läsning är fantastiskt, men jag kommer ju inte att frälsa fordonseleven som hatar att läsa genom att ge honom/henne Allt är upplyst eller Bergtagen. Den här diskussionen om att bredda sitt läsande kan man möjligen ha med de ungdomar som läser telefonkatalogtjocka fantasyböcker på löpande band och aldrig nåt annat. Men å andra sidan, de läser iallafall och jag vill på intet sätt nedvärdera fantasygenren. Jag har själv aldrig mäktat med en fantasybok (inte ens Sagan om ringen).
Jag minns en gång när jag skulle hjälpa ett gäng killar, som läste på mjölkpaketsnivå, med en uppgift i svenska. De letade efter information om och nåt skrivet av Goethe. De var måttligt roade av uppgiften. Kommer dessa killar att gå ut gymnasiet med en positiv inställning till läsning och litteratur? Tveksamt. Jag skulle inte vilja lära mig segla genom att delta i America’s Cup. Och kom inte och säg att det tillhör allmänbildningen att känna till Goethe. Det kanske det gör, men de här killarna skulle varit lika glada om det sluppit den allmänbildningen.
Låt dem läsa nåt som intresserar dem säger jag. Sportbladet, Bilsport, Min häst vad som. Så de kommer igång och sen kan man gå vidare om intresse finns. Jag menar, måste alla vara bokmalar? Vem ska bygga biblioteken i framtiden? Göra pappret som böckerna trycks på?
I Corren kunde man läsa om ett mer sansat projekt som inte fick mig att tända till. Läsning som språkutveckling. Det kan tyckas att projektet som Corren rapporterar om inte skiljer sig väsentligt från det i DN, men jag tycker att det finns en viktig skillnad. Nygårdsskolans projekt har ett mer konkret syfte – förbättra elevernas färdigheter i svenska språket. I det fallet är läsning ett bra verktyg. Skogås kanon och Lena Kjersén Edmans utläggning om läsningens välsignselser har ju inget syfte egentligen. Bara att övertyga alla om att det är kul och spännande att läsa en riktigt bra bok. Måste verkligen alla tycka det?
