Vi har fått se SVT dra tillbaka klockan till ca 1988 och en nypremiär för Svepet, nu under namnet Det känns som fredag. Det var samma flackande kamera, samma störande bakgrundssorl och lika förvirrade gäster som när det begav sig med John Chrispinsson. David Bexelius som annars brukar vara utmärkt var märkbart nervös, men kan nog rycka upp sig när premiärnerverna har lagt sig. Johanna Koljonen var en ny bekantskap (förmodar att jag ska skämmas för det), och den var positiv. Hon påminde mig om urcellen Ellen, och det är bra.
Annars var Non Fiction (den enda) behållningen. Det var precis så vardagstråkigt och på samma gång charmigt som jag hade hoppats på. Ett fint komplement till Rocky som är en av mina favoriter i serieväg.
Och frågan kvarstår: Vart tog Hasse Alfredsson vägen?
april 14, 2007 kl 16:48 |
Min syrra jobbar med det!!!!!!!!!!!