I want half!

Jag påstod tidigare att jag hade läst Koka makaroner av Johan Nilsson. Det visade sig vara en lögn. När jag letade fram den häromdagen satt ett bokmärke vid ungefär halva boken. Inte så konstigt att minnet av den var lite luddigt. Nu kan jag emellertid säga att jag har läst den, på heder och samvete. För övrigt en alldeles lysande bok för såväl pappor som mammor.

Ett av de mest intressanta kapitlen handlar om hur vi föräldrar väljer att ta ut föräldraledigheten och vad det har för inverkan på jämställdheten i samhället. Johan Nilsson menar att det faktum att mammorna tar ut ca 80 procent av dagarna får till följd att de halkar efter på jobbfronten medan papporna som bara tar ut 20 procent fortsätter klättra på karriärstegen, vilket i sin tur leder till att kvinnor fortsätter att tjäna mindre än män. Just det faktum är väl den vanligaste förklaringen till varför uttaget av dagarna ser ut som det gör – mannen tjänar mer alltså paret förlorar minst ekonomiskt på att kvinnan stannar hemma med barnen. Men hur faan ska den här onda cirkeln brytas då, undrar jag? För jag tycker att den ska det. Det finns inget rimligt skäl till varför kvinnor ska tjäna mindre än män. Det finns inget rimligt skäl till varför vi inte ska vara jämlika. När det fungerar på det här sättet som det gör är föräldradagarna är i själva verket en kvinnofälla, för att använda lite feministretorik.

Efter att ha funderat en hel del på det här så har jag kommit till övertygelsen att man bör lagstifta om att föräldrar ska ta ut halva föräldrapenningen var. Att tvinga folk till saker är inte optimalt, men man får ta det onda med det goda. Det här är ingen glasklar fråga. Jag hävdar dock att fördelarna överväger nackdelarna.

Fördelarna:

1. Kvinnor blir mer jämställda männen. En arbetsgivare kan inte avstå från att anställa unga kvinnor, unga män kommer att vara borta från jobbet precis lika mycket. (En effekt som märkts i Island där man har en tredelad föräldraförsäkring) De kommer inte att halka efter lönemässigt utan får chansen att konkurrera med män på lika villkor.
2. Papporna kan få en närmare relation till sitt barn, samt tvingas dela på ansvaret hemmet (kvinnorna tvingas dela med sig av ansvaret i hemmet, nog så viktigt).
3. Vi skrotar de gamla unkna könsrollerna från 50-talet. Det är 2007 nu!

Nackdelarna:

1. Ekonomisk förlust för flertalet föräldrar.
2. Tvång.

Fördelarna tror jag talar för sig själva till alla med sinne för demokrati iallafall. Nackdelarna skulle jag vilja bemöta på följande vis: Tvånget är beklagligt men uppenbarligen nödvändigt för den goda saken. Det ekonomiska argumentet är känsligt och naturligtvis tungt. Men jag tar min egen situation som exempel. I min och K:s relation är det omvänt – hon har ”mansyrket” och har relativt hög lön, jag har kvinnoyrket och har kaffepengar i lön. Tillsammans tjänar vi lite mindre än medel-Svensson. Vi bor i villa som vi har köpt för lånta pengar, vi har en bil, bredband, tv, två dagstidningar och har för övrigt normala vanor. K har just börjat jobba efter att ha varit hemma nio månader. Vi klarade det, det var inte fett, men vi klarade det. Den som tjänar mest av oss var alltså hemma hela nio månader, och det gick ihop sig. Det går ihop sig om man vill. Jag köper inte ekonomiargumentet. Det duger inte.