”Det är lätt att tro att pappors texter om livet med barn är en ny genre. Att den föddes ungefär med Johan Nilssons Koka makaroner 2003 och fick ett uppsving med pappabloggar samtidigt som mäns uttag av föräldradagar ökade till 20 procent.”
Så börjar Ulrika Milles recension av Fredric Askerups nyutkomna bok Barnbidrag. Jag måste säga att jag som nybliven pappa, så berusad av upplevelser och känslor att jag kände mig tvungen att starta en blogg för att få lätta på trycket, nyktrade till lite när jag läste det. Vem är jag att komma och tro att det jag upplever är något unikt som måste skrivas ner och (förhoppningsvis) läsas av andra? Kanske borde jag som pappa sitta hemma och skämmas istället. Vi pappor ska inte komma och tro att vi är nåt. 20 procent uttag av föräldradagar är skamligt dåligt.
Men njae, tänker jag sen. Kanske är det just på grund av att pappor fortfarande är så pinsamt dåliga på att utnyttja föräldradagarna som jag måste skriva. Jag predikar pappaledighetens lov för de vilsna själar som inte förstår att den här perioden i deras barns liv aldrig kommer igen. Tar man inte tillvara på den så är den för evigt förlorad och att komma med en hockeyklubba när sonen fyller sju eller att vara hemma några veckor på sommaren ”när barnet blivit lite roligare” (jag har hört det själv!) kan inte ändra på det. Tänk på det. Ta hälften!
