I ett tidigare inlägg skrev jag om en konfrontation med unkna föreställningar om könsroller. Detsamma fast tvärtom har också hänt mig rätt så nyligen.
Det var när vi skulle köpa klinkers till golvet i källaren. Till saken hör att det är sambon K som var drivande i den frågan. Hela vägen från att det överhuvudtaget skulle göras, till hur det skulle göras. Vi fick hjälp i affären av en otroligt trevlig och serviceinriktad man. Han gav oss ett rabatterad pris och allt. Kort och gott ett perfekt bemötande, men jag noterade lite roat att han nästan hela tiden vände sig till mig när han pratade, särskilt när han pratade om själva tekniken, fog och bruk o.s.v. Jag, en humanist med tummen mitt i handen, han kunde lika gärna har börjat prata swahili med mig. K däremot är kemiingenjör och jobbar i byggbranschen. Men det kunde ju inte han veta. Han utgick helt enkelt från hur det brukar vara. Som nybliven husägare tycker jag att jag hamnar i den här situationen ofta. Jag hamnar i diskussioner om byggmaterial, man frågar mig om tekniska detaljer på huset etc. Jag borde givetvis kunna svara ordentligt, att vara humanist är ingen ursäkt, det handlar ju om mitt hus, som jag förväntas sköta om på ett rationellt sätt. Men, tyvärr, i dagsläget kan jag inte det. Jag är inte karl för min hatt.
Avslutningsvis måste jag bara berätta om vad som hände C och mig på vår promenad i förrgår. Vid en åker stod en bil parkerad och på avstånd kunde jag se att det var någon i bilen. När vi kom lite närmare såg jag att det var en tjej, med bar överkropp, (troligen även bar underkropp) och någon vars fötter stack upp på instrumentbrädet. De kopulerade. Lite skoj tyckte iallafall jag. C sov.
