Sedan jag lärde mig läsa har jag knarkat böcker. Ja, missbruket började egentligen långt före jag själv kunde läsa. Jungfrusilen fick jag, gissningsvis, av min ömma moder. Även pappa assisterade mig i mitt missbruk.
En högtidsdag för mig är följaktligen bokrean. Tyvärr har bokrean en tendens att infalla vid en tidpunkt då jag antingen har dåligt med pengar eller har bestämt att håll hårt i de pengar jag har. Jo, jag vet att bokrean infaller vid samma tid varje år, så det är kanske snarare jag som har en tendens att missköta min ekonomi i anslutning till bokrean. Hursomhelst, årets bokrea tillhör inte de mest minnesvärda och det kändes som ett ganska lätt uppdrag att besöka den utan att handla särskilt mycket. Jag lyckades inte riktigt, men ska väl vara förhållandevis nöjd. Under 1000-lappen får väl betraktas som godkänt? Nog svamlat. En av de böcker som jag inhandlade var Uppdrag: Pappa. Jag har inte läst ut den än, men det jag läst hittills gillar jag. Värdefulla tips, tänkvärda erfarenheter och roliga kommentarer i en skön blandning utan pekpinnar.
Annars måste jag bekänna att jag är ganska dåligt påläst på det här med barn och föräldraskap. Jag vet inte, det känns… onödigt. Vågar man säga det? Jag har tre småsyskon och inbillar väl mig att det gör mig till expert på området. Ytterligare två böcker har jag dock innanför västen: Koka makaroner och Du ska bli pappa. Den första kommer jag inte ihåg mycket av, men det behöver inte betyda att den var dålig. Jag minns den som ganska behagligt avslappnad. Den senare är en typisk väntabarnbok. Lite småtrist, men det är ju en klassiker och den har sina ljusglimtar.
Så där. Nu har jag på ett bräde serverat hela min repertoar av pappaböcker. Ganska osmart. Jag borde, likt Sergei Bubka höjde sitt världsrekord i stavhoppning en centimeter i taget, ha ägnat varje bok ett eget fylligt inlägg. Men va fanken!
