Innan jag brakar iväg alldeles här tänkte jag att jag kanske borde berätta något om vem jag är pappa till. Så här ligger det till:
Jag har en dotter (hon får vara anonym eftersom hon inte har lämnat klartecken om jag får nämna hennes namn här, dessutom är det så härligt mystiskt att kalla henne ”C”). Hon är idag drygt nio månader och har alltså varit utanför mammas mage lika länge som inuti. Hon kan inte rulla från rygg till mage (eller vice versa), hon kan inte krypa, åla, hasa, rulla eller studsa sig framåt, men hon kan nästan gå helt själv. Dock kan hon inte resa sig själv upp till stående, så hennes gång kräver mycket assistans.
Hon har två tänder i underkäken och något är på gång i överkäken, tror vi. Hon kan klappa i händerna på kommando och vet vem Elliott är (vår katt). Hon är nog mest lik sin mamma, men lite lik mig är hon allt. Farmor tycker att hon är lik henne och mormor tycker detsamma. När C föddes tyckte jag att hon var lik morfar (hennes morfar alltså). C är nästan alltid glad. Gladast är hon nog när hon vaknar på morgonen. Det ska bli kul och se om det håller i sig.
Ja, det var lite kortfattat om min dotter C. Hennes och hennes pappas vidare bravader kommer man att kunna följa där du befinner dig nu.
