Jag kan inte säga att jag har funderat särskilt mycket på hur jag ska vara som pappa, eller hur jag tycker att en pappa ska vara. Innan jag blev pappa var jag säker på att jag ville vara pappaledig relativt länge och att jag i framtiden ska satsa på familjen framför karriären. Det senaste är skrattretande om man vet vilket yrke jag har, men ändå. För mig är det självklart att jag som pappa är lika delaktig i mitt barns liv som min sambo är. Jag blev tidigt varse att det inte är lika självklart för omvärlden .
Min första upplevelse av det här skedde redan på BB. Vi, d.v.s. K och jag, blev instruerade om hur vi skulle tvätta dottern. Vi stod på varsin sida om sköterskan som demonstrerade och hon vände sig hela tiden åt K:s håll när hon pratade. Inte en enda gång vände hon sig åt mig. Jag menar, är det konstigt om pappor ibland känner utanför och vilsna när man blir behandlad på det viset?
Det här är ett ämne som jag förmodligen kommer att återkomma till på olika sätt. Förhoppningsvis inte bara genom såna här upprörande exempel, utan också genom lite mer vardagliga funderingar kring papparollen.
juni 12, 2008 kl 08:29 |
Det är viktigt, det du skriver. Jag upplevde ett utanförskap redan på MVC. Jag var med varenda gång men samtal om föräldraskap, kommande problem med mera var hela tiden riktade till den blivande mamman.
Skötbord på caféer och restauranger. Finns det på herrtoaletten? Många många många gånger har jag ursäktande stövlat in på damtoan för att byta blöjor.
juni 12, 2008 kl 15:16 |
På IKEA här i stan (Linköping) finns det faktiskt skötbord på herrarnas. Jag använde det en gång och fick en väldigt undrande blick av en man i 60-årsåldern som kom in efter mig. Han trodde nog att han hade gått fel först.
Men det är väldigt konstigt det här. Som pappa uppmanas man att ta mer ansvar för barn och hem, men när man väl gör det så betraktas man av många som nån kuf.